Kastanjenackad yuhina

fågelart i familjen glasögonfåglar

Kastanjenackad yuhina[2] (Yuhina torqueola) är en asiatisk fågel i familjen glasögonfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i södra Kina, norra Thailand och Indokina.

Kastanjenackad yuhina
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGlasögonfåglar
Zosteropidae
SläkteStaphida
ArtKastanjenackad yuhina
S. torqueola
Vetenskapligt namn
§ Staphida torqueola
Auktor(Swinhoe, 1870)
Synonymer
  • Yuhina torqueola
  • Yuhina castaniceps torqueola

Utseende och läte redigera

Kastanjenackad yuhina är en 13–15 cm lång typisk yuhina med kort grå tofs tydligt avgränsad från den vitstreckade kastanjebruna nacken. På huvudet syns även mörkbruna örontäckare. Stjärten är kraftigt avsmalnad med brett vitspetsade yttre stjärtpennor. Sången beskrivs i engelsk litteratur som ett högljutt "tu’whi" eller "t’whi". Bland lätena hörs ihållande ljudliga tjattranden.

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer i södra och sydöstra Kina (sydcentrala Sichuan och centrala Yunnan österut till västra Hubei och Zhejiang, söderut till södra Guangxi och Hong Kong), norra Thailand, Laos och Vietnam (Tonkin samt norra och centrala Annam).[4] Den behandlas ibland som underart till brunnackad yuhina (Y. castaniceps).[5]

Släktskap redigera

Yuhinorna behandlades tidigare som en del av familjen timalior, men är närmare släkt med glasögonfåglarna och förs numera till den familjen. Traditionellt placeras yuhinorna i släktet Yuhina, men DNA-studier från 2018 visar att de inte är varandras närmaste släktingar.[6] Istället formar de tre grupper som successivt är släkt med resten av familjen glasögonfåglar. Det medför att kastanjenackad yuhina med släktingar behöver flyttas till ett nytt släkte, där Staphida har prioritet.

Levnadssätt redigera

Kastanjenackad yuhina hittas i städsegrön lövskog eller ungskog på medelhög nivå ner till undervegetationen. Den är social och ses vanligen i stora grupper med 20–30 fåglar som snabbt och ljudligt rör sig genom träden, ofta tillsammans med andra arter. Födan består huvudsakligen av insekter, men den tar också frön och nektar.

Häckning redigera

Fågeln häckar från april till juni. I det djupt skålformade boet av mossa läggs två till fem ägg. Även i häckningen är yuhinan till viss del social, där det häckande paret har medhjälpare som assisterar.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men både populationsstorleken och utvecklingen är okända. Den tros dock inte vara hotad och internationella naturvårdsunionen IUCN placerar den därför i hotkategorin livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Staphida torqueola . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 20 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ Collar, N. & Robson, C. (2020). Indochinese Yuhina (Yuhina torqueola). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59409 30 april 2020).
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkar redigera