Kastal

Ej att förväxla med Kastell.

För berget i Österrike, se Kastal (berg).

En kastal är en tornliknande försvarsbyggnad i sten uppförd under medeltiden.

Etymologi

Ordet kastal är en variant av kastell, vilket i sin tur är en försvenskning av det latinska castellum, som betyder befäst plats och är diminutiv av castrum som betyder borg. En kastal är således en "liten borg".

Kastaler i Sverige

I de nordiska länderna började man uppföra kastaler på 1100-talet. Kastalerna byggdes intill kyrkor eller på andra strategiska platser. Vissa kastaler kom med tiden att bli kärntorn i stora borganläggningar, exempelvis Slottet Tre Kronor, Borgholms slott och Kalmar slott. De kastaler som bäst har bevarats i sin grundform till våra dagar är oftast de som ligger invid kyrkor och som inte har utvecklats till större anläggningar.

De första kastalerna byggdes troligtvis av trä, men kom sedermera att ersättas av kastaler i sten. En kastal har vanligen en rund- eller fyrkantig planform, är 3-4 våningar hög och byggd i mycket enkel rundbågestil.

Tolkning

En äldre tolkning är att de användes som försvarstorn eller vakttorn. En förklaringsmodell som ges i aktuell forskning är att kastalerna hade både en sakral och fiskal funktion. Bottenvåningen inrymde ett kapell medan de i övrigt utgjorde skattesilor med magasinsvåningar, där skatteuppbörden förvarades i väntan på vinterväg då den kunde transporteras till centralmakten.^[1] De har endast undantagsvis använts som bostäder.