Karl Renner
Karl Renner, född 14 december 1870 i Untertannowitz i Mähren, död 31 december 1950 i Wien, var en österrikisk socialdemokratisk politiker.
| Karl Renner | |
 | |
| Född | Carl Renner 14 december 1870[1][2][3] Dolní Dunajovice[4], Tjeckien |
|---|---|
| Död | 31 december 1950[5][1][2] (80 år) Wien[5] |
| Begravd | Zentralfriedhof Wien |
| Medborgare i | Första republiken Österrike, Ständestaat, Nazityskland, Österrike och Cisleithanien |
| Utbildad vid | Wiens universitet  |
| Sysselsättning | Politiker, advokat, diplomat, bibliotekarie, jurist[6] |
| Befattning | |
| Ledamot av Österrikes nationalråd Österrikes tredje nationalråd[7] Ledamot av Abgeordnetenhaus Ledamot av Wiens Lantdag Ledamot av Österrikes nationalråd Österrikes första nationalråd[7] Ledamot av Österrikes nationalråd Österrikes andra nationalråd[7] Ledamot av Österrikes nationalråd President of the National Council of Austria Österrikes förbundskansler (1918–1919) Österrikes utrikesminister (1919–1920) Österrikes förbundskansler (1945–1945) Österrikes förbundspresident (1945–1950)[8] | |
| Arbetsgivare | Österrikes regering |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna | |
| Maka | Luise Renner |
| Barn | Leopoldine Deutsch-Renner (f. 1891)[9] |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Wiens universitet[10] | |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Renner blev juris doktor, anställdes vid österrikiska riksrådets bibliotek och verkade även som socialdemokratisk skriftställare. Han var 1907–1918 ledamot av riksrådet och ställdes efter revolutionen i november 1918 och Victor Adlers död därefter i spetsen för den provisoriska regeringen som förbundskansler (11 november). Hans utrikespolitik gick ut på att försöka få de allierade segrarmakterna att bli mer välvilliga mot Österrike, och i detta syfte verkade han, inte helt utan framgång, som första österrikisk delegat vid de förhandlingar i Paris, som ledde till freden i Saint-Germain 10 september 1919.
I juli 1919 övertog han efter Otto Bauer även utrikesministerposten, ombildade i oktober sin koalitionsministär och ingick efter dennas avgång (juni 1920) som utrikesminister i Michael Mayrs koalitionsministär. Efter val till nationalrådet i oktober samma år avgick Renner jämte övriga socialdemokrater ur denna. Han tillhörde den provisoriska och den konstituerande nationalförsamlingen och blev 1920 ledamot av nationalrådet, i vilket han blev talman 1931, men avgick 1933 i protest mot Engelbert Dollfuss förslag till ny konstitution. Vid den sistnämndes statskupp 1934 fängslades Renner, men frigavs redan samma år.
Under bokbålen runt om i Nazityskland 1933, brände nationalsocialister flera arbeten av Karl Renner, bland annat Marxismus, Krieg und Internationale. Under åren 1938–1945 höll han sig borta från politiken och lämnades därför i fred av nazisterna.
År 1945 fick han i uppdrag av ryssarna att återupprätta civilförvaltningen och blev i april förbundskansler i en provisorisk regering. Han avgick efter Österrikiska folkpartiets valseger i november, men valdes i december samma år till förbundspresident, en befattning som han innehade intill sin död. Kort före sitt frånfälle hade han mottagit storartade hyllningar på sin 80-årsdag.
Renner förfäktade i sina skrifter (några under pseudonymerna "Rudolf Springer" och "Synopticus") en i vissa avseenden modifierad marxistisk uppfattning ("ungmarxism", "neo-marxism").
Bibliografi i urvalRedigera
- Grundlagen und Entwicklungsziele der österreichisch-ungarischen Monarchie (1906)
- Österreichs Erneuerung (1916 ff.)
- Marxismus, Krieg und Internationale (1917; andra upplagan 1918)
- Das Selbstbestimmungsrecht der Nationen (1918)
KällorRedigera
- Renner, Karl i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
- Svensk Uppslagsbok: Renner
NoterRedigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6tf7cv5, omnämnd som: Karl Renner, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 10302, omnämnd som: Karl Renner, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Österreichisches Biographisches Lexikon 1815–1950, Österrikes vetenskapsakademi, Österreichisches Biographisches Lexikon-ID: R/Renner_Karl_1870_1950, läst: 8 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Реннер Карл”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: skuk0001159, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, www.parlament.gv.at.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.bundespraesident.at.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 105784490X7749153-1, läst: 30 september 2022, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, geschichte.univie.ac.at.[källa från Wikidata]
| Företrädare: Annekterat av Nazityskland |
Österrikes förbundspresident 1945–1950 |
Efterträdare: Theodor Körner |
| Företrädare: Annekterat av Nazityskland |
Österrikes förbundskansler 1945–1945 |
Efterträdare: Leopold Figl |