Karin Eriksson (länsantikvarie)
Karin Gunnel Ingegerd Eriksson, född Lundström den 20 januari 1937 i Stockholm, död den 16 april 2014 i Umeå, var åren 1976–2002 länsantikvarie i Västerbotten samt engagerad som folkbildare, föreläsare och debattör.[3][4]
| Karin Eriksson | |
| Född | 20 januari 1937[1] S:t Görans församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 16 april 2014[1] (77 år) Ålidhems församling[1], Sverige |
| Begravd | Norra kyrkogården, Umeå[1][2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Stockholms universitet[1] Umeå universitet, [1]  |
| Sysselsättning | Bibliotekarie[1] |
| Befattning | |
| Länsantikvarie[1] | |
| Arbetsgivare | Västerbottens museum (1962–1976)[1] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Karin Eriksson växte upp i Vaxholm med två bröder. År 1948 flyttade familjen till Umeå, där fadern som var jurist, fick tjänst vid Hovrätten för Övre Norrland och modern blev teckningslärare vid Umeå kommunala flickskola.[5] Hon tog studentexamen 1956 vid Högre allmänna läroverket i Umeå, som följdes av studier i franska och konsthistoria vid Stockholms högskola och Uppsala universitet. I Uppsala gifte hon sig 1959 med Jan Eriksson och med honom fick hon två döttrar. Två år senare flyttade de till Umeå. År 1970 gifte hon om sig med kulturgeografen Gösta Weissglas; året därpå föddes deras gemensamma dotter.[5]
Hon blev antikvarie vid Västerbottens museum 1963 och förste antikvarie där 1974. Året därpå disputerade hon på avhandlingen Studier i Umeå stads byggnadshistoria: från 1621 till omkring 1895. Den 1 oktober 1976 tillträdde hon den nyinrättade tjänsten som länsantikvarie vid länsstyrelsen i Västerbottens län. I den rollen engagerade sig hon i olika sakfrågor, såsom bevarandet av Moritzska gården och olika riksintressen i centrala Umeå.[4][6]
Eriksson tilldelades 1994 Umeå kommuns kulturstipendium, Minerbelöningen.[7]
Efter sin pensionering 2002 satt hon som styrelseordförande i Stiftelsen Olofsfors Bruksmuseum.[5] Karin Eriksson är gravsatt i minneslunden på Norra kyrkogården på Sandbacka, Umeå i Umeå.[8]
Bibliografi (urval) redigera
- Eriksson, Karin; Höglund Helge (1968). Efter branden: 90-talsarkitektur i Sundsvall och Umeå. Sundsvall: utg. Libris 1226485
- Eriksson, Karin (1974). Hus med historia i Umeå. Libris 8221041
- Eriksson, Karin (1975). Studier i Umeå stads byggnadshistoria: från 1621 till omkring 1895 [Studies in the history of architecture of the town of Umeå]. Umeå studies in the humanities, 0345-0155 ; 3. Umeå: Umeå univ.-bibl. Libris 7615280. ISBN 91-7174-000-7. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-40497
- Eriksson, Karin (1984). ”En främling kommer till stan: F O Lindström - stadsarkitekt i Umeå 1888-92”. Årsbok / Arkitekturmuseet (Stockholm : Arkitekturmuseet, 1979-) 1984,: sid. [20]-29 : ill.. ISSN 0280-2686. ISSN 0280-2686 ISSN 0280-2686. Libris 2364357
- Eriksson, Karin; Sundström Jan (1990). Alla tiders Västerbotten: kulturmiljöer av riksintresse i Västerbottens län (2., rev. uppl.). Umeå: Länsstyr. i Västerbottens län. Libris 1196899
- Eriksson Karin, Kellgren Ola, Sundin Bo, red (1994). Västerbotten genom tiderna. [D. 2]. Acta Bothniensia occidentalis, 0347-8114 ; 14. Umeå: Västerbottens läns hembygdsförb. Libris 8221428. ISBN 91-971050-3-1
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g h i j] Karin Gunnel Ingegerd Eriksson 1937-01-20 — 2014-04-16 Bibliotekarie, länsantikvarie, läst: 15 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Eriksson, Karin Gunnel Ingegerd, läs online, läst: 15 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ ”Dödsannons för Karin Eriksson”. Umeå Tidning. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211183852/http://www.umeatidning.se/dodsannonser/annonsarkiv/226-1814-581587-4-karineriksson.
- ^ [a b] Kari Marklund, red (1993). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. [A-Gästg]. "Band 1". Lars-Erik Edlund, Tore Frängsmyr. Höganäs: Bra böcker. sid. 228. Libris 1610871. ISBN 91-7133-187-5
- ^ [a b c] ”Dödsfall Karin Eriksson, Umeå”. Västerbottens-Kuriren. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211184648/http://www.vk.se/1181014/karin-eriksson-umea. Läst 11 februari 2015.
- ^ ”Värnar om kulturmiljöer”. Västerbottens Folkblad. http://www.folkbladet.nu/281867/varnar-om-kulturmiljoer.
- ^ ”Minervabelöningen”. Umeå Kommun. Arkiverad från originalet den 28 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190528071014/https://www.umea.se/umeakommun/kulturochfritid/kultur/stodbidragochstipendier/minervastipendium.4.791cd28151a759b5f3ff7d.html. Läst 17 januari 2020.
- ^ ”Eriksson, Karin Gunnel Ingegerd”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/fa051125-7d57-4454-b5dd-db75ede6c645. Läst 18 januari 2024.
Vidare läsning redigera
- Thörn, Kerstin: KarinEriksson i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (15 september 2020) CC-BY
