Kapuschongsnok
Kapuschongsnok[8] (Macroprotodon cucullatus)[7] är en ormart som beskrevs av Geoffroy de St-Hilaire 1827. Kapuschongsnoken ingår i släktet Macroprotodon och familjen snokar.[9][10]
| Kapuschongsnok Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Macroprotodon |
| Art | Kapuschongsnok Macroprotodon cucullatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macroprotodon cucullatus | |
| Auktor | Geoffroy de St-Hilaire 1827 |
| Synonymer | |
|
Macroprotodon textilis Rochebrune 1884[2] Psammophylax cucullatus JAN 1866[3] Psammophylax cucullatus Jan 1866[3] Coronella textilis STRAUCH 1862 Coronella cucullata GÜNTHER 1858[4] Lycognathus textilis Duméril 1854[5] Lycognathus cucullatus Duméril 1854[5] Macroprotodon mauritanicus GUICHENOT 1850[6] Coluber cucullatus Geoffroy 1827[7] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
En liten men kraftig orm med en längd på 40 till 65 cm. Färgen är variabe, men ovansidan är vanligen brunaktig till ljusgrå med små, mörka, vanligen otydliga fläckar och en bred ring runt nacken.[11] Huvudet är mörkare än övriga kroppen; upp till 40% av populationen har ovansidan av huvudet helsvart.[12] Undersidan är rödaktig till gulaktig med svarta fläckar.[11] Ögat har en kopparfärgad[11], oval och vertikal iris[12].
Ekologi redigera
Kapuschongsnoken förekommer i glesa skogar på sandig mark, sandfält, buskage, ängar, oaser och människopåverkade miljöer som planteringar, stenmurar och ruiner.[1] I höglänta habitat kan den nå upp till 1 500 m[11].
Honan lägger en liten kull med 2 till 6 stycken ägg vartannat år.[1]
Gift redigera
Arten är bakgifttandad med ett gift som snabbt förlamar bytena, geckoödlor och andra, sovande ödlor[11]. Giftet, som troligen är ett nervgift, är emellertid ofarligt för människor, och orsakar endast domningar i några timmar[13]. Det faktum att gifttänderna är bakgifttandade (det vill säga sitter längst bak i gommen) gör att människor som blir bitna troligtvis oftast inte får något gift injicerat[11][14]
Utbredning redigera
Utbredningsområdet sträcker sig från norra Algeriet över Tunisien, Libyen till Egypten samt västerut till Marocko och Västsahara och södra Israel. I Europa finns den endast på den italienska ön Lampedusa, Menorca och Mallorca. På de två senaste öarna är den introducerad mycket tidigt (troligtvis 200 år före vår tideräkning); det är sannolikt att även populationen på Lampedusa är införd.[1]
Status redigera
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten minskar dock i Egypten och på Lampedusa, och förefaller även vara utsatt för visst hot på Balearerna. Turistindustrin är ett hot för alla fyra delpopulationerna; i Egypten tillkommer kommersiell insamling för husdjursmarknaden och habitatförlust på grund av byggnation och annat kommersiellt utnyttjande av marken, medan trafikdöden är ett hot för de spanska och italienska delpopulationerna.[1]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[9]
- M. c. brevis
- M. c. cucullatus
- M. c. mauritanicus
- M. c. ibericus
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Claudia Corti, Valentin Pérez Mellado, Philippe Geniez, Sherif Baha El Din, Iñigo Martínez-Solano, Roberto Sindaco & Antonio Romano 2009 Macroprotodon cucullatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 15 maj 2014.
- ^ Rochebrune, A. T. de (1884) Faune de la Senegambie. Reptiles., O. Dom, Paris, 1-221.
- ^ [a b] Jan (1866) , Nouv. Arch. Mus. Paris ii: 7
- ^ Günther, A. (1858) Catalogue of Colubrine snakes of the British Museum., London, I - XVI, 1 - 281
- ^ [a b] Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
- ^ Guichenot, A. (1850) Histoire naturelle des reptiles et des poissons de l’Algérie. Exploration Scientifique de l’Algérie pendant les annees 1840, 1841, 1842., Imprimerie Nationale, Paris
- ^ [a b] Geoffroy, l. (1827) Reptiles. In: Savigny, M. J. C. L. de, Description d’Égypte... Vol. l. Histoire Naturelle., Paris, pp. 121-160 (115-184) [1809?]
- ^ ”kapuschongsnok”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/kapuschongsnok. Läst 15 maj 2014.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/macroprotodon+cucullatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
- ^ [a b c d e f] Axel Kwet (2009). European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers. sid. 215. ISBN 978-1-84773-444-0
- ^ [a b] ”False smooth snake (Macroprotodon cucullatus)” (på engelska). ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011132900/http://www.arkive.org/false-smooth-snake/macroprotodon-cucullatus/. Läst 16 maj 2014.
- ^ ”Venomous Animals - M” (på engelska). Armed Forces Pest Management Board, US Army. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111011172258/http://afpmb.org/content/venomous-animals-m. Läst 16 maj 2014.
- ^ ”Macroprotodon cucullatus” (på engelska). Clinical Toxinology Resources. University of Adelaide, Australien. http://www.toxinology.com/fusebox.cfm?fuseaction=main.snakes.display&id=SN1769. Läst 16 maj 2014.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Kapuschongsnok.
Wikispecies har information om Kapuschongsnok.
