Kaloulagroda
Kaloulagroda, Kaloula pulchra, är en groda från Sydöstasien som tillhör släktet Kaloula och familjen trångmynta grodor.
| Kaloulagroda[1] Status i världen: Livskraftig (lc)[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Trångmynta grodor[3] Microhylidae |
| Underfamilj | Microhylinae |
| Släkte | Kaloula |
| Art | Kaloulagroda K. pulchra |
| Vetenskapligt namn | |
| § Kaloula pulchra | |
| Auktor | Gray, 1831 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Kaloulagrodan är en kraftig rundad groda med ett kort, trubbigt huvud och en kroppslängd mellan 5,5 och 7 cm (honorna kan bli upptill 7,5 cm långa).[4] Ovansidan är småvårtig och mörkbrun, vanligtvis med oregelbundna, gulbruna fläckar. Längs sidorna går en tjock, gul till brandgul strimma, ibland försedd med mörkare prickar, omgiven av smala, mörka streck. Benen är fläckiga i grått och mörkbrunt, och undersidan har en grynig struktur med spräcklig, blekt gulbrun färgteckning. Hanens strupe är svart och har en grövre struktur än övriga undersidan. Framfötterna har förstorade fingerdynor likt lövgrodor.[5]
Utbredning redigera
Arten finns från södra Kina och Myanmar, via Thailand, Laos, Kambodia, Vietnam och söderut till Malaysias fastland, Indonesien och Singapore. Den finns även fläckvis i Indien.[2]
Ekologi redigera
Man antar att den ursprungligen var en art som levde i gränsområdena mellan våtmarker och skog.[2]. Den har emellertid numera anpassat sig fullkomligt till människan, och uppträder endast sällsynt någon annanstans än i närheten av mänsklig bebyggelse.[6] Den uppträder gärna i människopåverkade miljöer som på våtängar, i vattensamlingar längs vägar och i städernas dagvattenkloaker. Den är inaktiv under dagen och gömmer sig då i hålor i marken, under vissna löv eller i springor och öppningar i byggnader och murar.[7]
Arten livnär sig framför allt på myror. Den kan blåsa upp sig när den blir hotad. Som ett försvar mot fiender kan den även avge en illasmakande, klibbig substans.[4]
Parningen sker under regntiden[4] i vanligtvis temporära vattensamlingar där hanarna samlas och ropar på honorna med ett kraftigt, råmande läte.[7]
Status redigera
Kaloulagrodan är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, och populationen är stabil (enligt vissa källor ökar den[4]). Den jagas i många områden som föda, och förekommer även i den internationella handeln med sällskapsdjur, men detta tycks inte påverka populationen negativt. På många ställen betraktas den snarast som ett skadedjur.[2]
Referenser redigera
- ^ ”SJVFS 2019:15 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd ... av djur avsedda för sällskap och hobby”. Statens jordbruksverks författningssamling. 28 mars 2019. https://lagen.nu/sjvfs/2019:15. Läst 4 juni 2020.
- ^ [a b c d] Kaloula pulchra IUCN (2004). Auktorer: Lue Kuangyang et al. (engelska) Läst 4 juni 2020
- ^ trångmynta grodor Nationalencyklopedin, Webbupplagan (betalversionen)
- ^ [a b c d] Pierre Fidenci, Kellie Whittaker (6 juli 2009). ”Kaloula pulchra Asian Painted Frog” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. https://amphibiaweb.org/species/2157. Läst 24 juni 2020.
- ^ ”Amphibians and Reptiles of Malaysia - Kaloula pulchra” (på engelska). Amphibia.my. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110722231756/http://www.amphibia.my/page.php?pageid=s_foundk&s_id=35&search1=Kaloula%20pulchra&species=Kaloula%20pulchra&submit=Search!. Läst 30 december 2009.
- ^ Mattison, Chris (1992) (på engelska). Frogs and toads of the world. Blandford. sid. 136, 180. ISBN 0-7137-2355-6
- ^ [a b] Nick Baker (2009). ”Banded Bullfrog” (på engelska). EcologyAsia. http://www.ecologyasia.com/verts/amphibians/banded_bullfrog.htm. Läst 24 juni 2020.