Kalktuff, eller källkalk, är den kalkavlagring som uppstår där starkt kalkhaltigt grundvatten tränger fram till jordytan och bildar en källa. Kalkhalten i de rena formerna av kalktuff kan uppgå till över 95 % CaCO3 i torrsubstans. Vattenhalten är ofta mycket hög. En jordformig variant kallas bleke.

Kalktuff

Bildning

redigera

Genom att vatten kommer upp i dagen mister det fri kolsyra och då fälls kalciumkarbonat (och järnföreningar) ut, som efter hand kapslar in och tränger in i de växtdelar de kommer i beröring med. Det bildas då en gulaktigt färgad kalkmassa, där snigel- och musselskal och många andra djurrester kan lagras in.

Förutsättningarna för mineralbildningen är olika och kalktuffen kan därför vara allt från stenhård till mjuk och jordartad. Lagren kan variera från rena kalklager till torvartade lager, som gör att den liknar mosskalk.

Förekomst

redigera

De hårda formerna av kalktuff är kända sedan forntiden. Kalktuff från Vintre Møller och Roskilde användes under medeltiden för byggnadsändamål, bland annat till kyrkor.

I Sverige förekommer kalktuff vid Benestads kyrka i Skåne, på Omberg i Östergötland samt på flera platser i Jämtland och Västergötland. I Danmark förekommer den ganska allmänt på öarna och på östra Jylland.

Baden i Österrike samt Weimar med flera ställen i Tyskland är kända fyndorter.

Användning

redigera

Kalktuff har haft ganska stor betydelse som jordförbättringsmedel, mestadels i naturligt tillstånd, men i vissa fall pulveriserad. Mineralet har också användning som byggnadsmaterial eller vägbeläggning.[källa behövs]

 
Fasadsten av kalktuff

Källor

redigera

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även

redigera

Externa länkar

redigera