Öppna huvudmenyn

Kai Anton Carl Nyholm Hoffmann, född 31 augusti 1874 i Köpenhamn, död 29 augusti 1949 i Gladsaxe[1], var en dansk jurist och poet.

Kai Hoffmann var son till premiärlöjtnanten och sjökaptenen Villiam Richard Leopold Hoffmann (1848-1898) och Armgard Nyholm (1846-1923).[2] Han tog studentexamen från Østerbros latin- og realskole 1892 och juristexamen från Köpenhamns universitet 1899.[2] Han verkade som advokatfullmäktig (tre års praktisk verksamhet) i Köpenhamn (1899-1902) och därefter som assistent i Köpenhamns Kriminal- og Politiret (1903-1918) och i Finansministeriets revisionsdepartement, varav som fullmäktig 1920-1925.[2][1] Han var även konsult för Gyldendals Forlag (1911-1917), Pios Forlag (1918) samt Poul Branners Forlag (1919).[2] Han gifte sig 24 april 1903 med författaren och målaren Eline Fischer.[2] Tillsammans fick de sonen Ulf Hoffmann, också han författare.

Hoffmann debuterade som poet 1895, då hans första dikt publicerades i Studenterbladet.[3] Han var starkt påverkad av symbolismen och författare som Johannes Jørgensen och Charles Baudelaire, vilket kom till uttryck i hans första diktsamling, Liljer i Mørket (1899).[2] I diktsamlingen Byen og Havel (1902) skildrar han verkligheten som den utspelar sig i Köpenhamn och i naturen. I diktsamlingarna Riget (1905), Under Solen (1907) och Blaa Strande (1911) märks influenser från Friedrich Nietzsche i form av hjältedyrkan och rasfantasier.[2] Även influenser från Johannes V. Jensen kan skönjas.[2] Diktsamlingen Hav og Rum (1913) präglas av religiösa grubblerier och ett angrepp mot kristendomen för att ha stävjat devisen att leva i nuet.[2] I Den store Vaar (1918) skildrar han sin syn på nuet som förbundet med det förgångna och framtiden.[2] I Blaanende Danmark (1919) och Solskinskyster (1926) skildras naturen som ett förverkligande av drömmar, ideal och Gud.[2] Från och med 1914 tilldelades han ett årligt bidrag av staten.[3] I diktsamlingarna Hjem og Hjemland (1916) och Sværdtid er endt (1920) kan en nationalistisk ton, typisk för tiden, skönjas och i den sistnämnda uttrycks önskan om före detta hertigdömet Slesvigs återförening med Danmark.[2] I diktsamlingarna Den vide Verden (1921), Dag og Nat (1923), Bølger i Blæst (1926) och Det grønne Land (1931) har livsbegäret avlösts av eftertanke och harmoni.[2] 1930-talet innebar en paus från författarskapet, men han återkom under ockupationen av Danmark med diktsamlingarna Danmarks Rige (1941), Somrens Fylde (1944) och I Sværdets Skygge (1945), som alla hade ett nationellt tema.[2] Hoffmann fick även framgång med folksången Den danske Sang (komponerad av Carl Nielsen) från 1924 och fick på grund av detta ett legat (Kai Hoffmann Legatet) uppkallat efter sig 1946.[4]

ErkännandenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] A. Falk-Jensen & H. Hjorth-Nielsen (1955). Candidati og Examinati Juris 1736-1936: Candidati Politices 1852-1936: Candidati Actuarii 1922-1936. I KOMMISSION HOS G. E. C. GAD. sid. 194. http://www.rosekamp.dk/Juris_web/juris2.pdf 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Kai Hoffmann”. Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Kunst_og_kultur/Litteratur/Forfatter/Kai_Hoffmann. Läst 5 april 2012. 
  3. ^ [a b] Jensen, Niels. ”Kai Hoffmann”. Oplysninger om enkelte forfattere. BogGuide. http://www.litteraturpriser.dk/aut/HK.htm#HKaiHoffmann. Läst 5 april 2012. 
  4. ^ ”Modtagere af Kai Hoffmann Legatet”. Danske Litteraturpriser. BogGuide. http://www.litteraturpriser.dk/pris/kaihoffm.htm. Läst 5 april 2012.