Kafes ("buren") var en del av det kejserliga osmanska haremet. Trots att namnet påminner om ett fängelse, var kafesen ett rymligt annex i Topkapıpalatset. Prinsar och andra potentiella tronföljare spärrades här in under konstant bevakning av palatsets vakter.

Systemet infördes på 1600-talet genom Ahmed I:s ovillighet att mörda sin ett år yngre broder broder Mustafa, som i en kompromiss istället fick bo i kafesen tills tronföljden gick över till honom. Tidigare i osmansk historia var syskonmord enligt kaide ("regel") tillåtet, vilket sultanen Mehmet III slog rekord i genom att efter sin fars död sett sig tvungen att låta strypa sina nitton bröder för att säkra tronen åt sig själv. I denna tid skiftade även tronföljden från far-till-son till äldsta levande manliga familjemedlemmen. Kafessystemet fick senare förödande konsekvenser för blivande tronföljares förmåga att styra osmanska riket; bland dessa kan nämnas Ibrahim den galne [1]. Syftet med Kafessystemet var bland annat att se till att möjliga politiska hot saknade den erfarenhet de tidigare fått, då den tidigare traditionen placerade potentiella tronpretendenter som guvernörer ute i riket.[2]

FotnoterRedigera