Juvelabborre[3] (Cephalopholis miniata) är en fisk i familjen havsabborrfiskar som finns i Indiska oceanen och Stilla havet från Röda havet och Sydafrika till Line Islands.

Juvelabborre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljHavsabborrfiskar
Serranidae
SläkteCephalopholis
ArtJuvelabborre
C. miniata
Vetenskapligt namn
§ Cephalopholis miniata
AuktorForsskål, 1775[2]
Synonymer

Cephalopholis boninius Jordan & Thompson, 1914
Cephalopholis formosanus Tanaka, 1911
Cephalopholis maculatus Seale & Bean, 1907
Cephalopholis miniatus (Forsskål, 1775)
Epinephelus miniatus (Forsskål, 1775)
Perca miniata Forsskål, 1775
Pomacentrus burdi Lacepede, 1802
Serranus cyanostigmoides Bleeker, 1849
Serranus miniatus (Forsskål, 1775)

Serranus perguttatus De Vis, 1884 [1]
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten är en förhållandevis liten, kraftigt byggd fisk med orangeröd till rödbrun kropp som mörknar mot den bakre delen. Kroppen, huvudet, anal-, rygg- samt stjärtfenan har flera, små, ljusblå prickar, vanligen med svart kant. De nämnda fenorna, exklusive ryggfenans främre, hårda del, har vanligtvis en tunn, blå kant med en svart linje just under det blåa. Bröstfenorna har orangeröda spetsar och endast några få prickar vid basen. Arten kan också uppvisa en färgform med ljust olivgröna, diagonala ränder över kroppen. Ungfiskarna har i regel färre blå prickar än de vuxna djuren, och en mera gulaktig grundfärg.[4] Ryggfenan har 9 taggstrålar i den främre delen, och 14 till 15 mjukstrålar i den bakre, medan analfenan har 3 taggstrålar och 8 till 9 mjukstrålar. Längden kan nå upp till 45 cm.[5]

Vanor redigera

Juvelabborren vistas i klart vatten i närheten av korallrev, där den kan gå ner så djupt som 150 m, även om den är vanligast på djup grundare än 30 m.[4] Den gömmer sig vanligen i grottor eller under klipputskott.[6] Födan, som den främst tar på morgon och eftermiddag, består i första hand av fisk (omkring 80%[1]), i andra hand av kräftdjur som krabbor och räkor. Bytena fångas oftast från bakhåll. Arten kan även följa med större rovfiskar, som muränor och åttaarmade bläckfiskar, för att ta delar av deras byten.[4]

Fortplantning redigera

Lektiden infaller mellan maj och oktober, då arten bildar grupper bestående av en dominant hane, och 2 till 12 honor. Gruppen försvarar ett revir på upptill 475 m2. Inom detta har varje hona sitt underrevir. Man tror att arten har könsväxling så att den börjar sitt liv som hona, för att senare övergå till att bli hane, men säkra bevis saknas ännu.[1] Man känner dock till att honan blir könsmogen vid en längd av omkring 23 till 26 cm.[4]

Betydelse för människan redigera

Juvelabborren är föremål för ett omfattande kommersiellt fiske, och är lokalt av stor betydelse för fiskenäringen. Den klassificeras som livskraftig ("LC") av IUCN, men beståndet minskar, och IUCN anger överfiske och habitatförlust till följd av fiske med sprängämnen samt sedimentering som främsta orsaker.[1] Arten är även en populär akvariefisk, som kräver stora akvarier med beväxta klippstycken och stenar på bottnen. Arten är aggressiv, och trivs inte med andra fiskar. Den vill ha en temperatur mellan 22 och 27°C, samt bör utfodras med bitar av fisk, kräftdjur, maskar och liknande.[7]

Utbredning redigera

Arten finns i Indiska oceanen och Stilla havet från Röda havet och Sydafrika till Line Islands.[5]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] Cabanban, A.S., Kulbicki, M., Fennessy, S., Heemstra, P.C. & Yeeting, B. 2008 Cephalopholis miniata (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 18 februari 2012.
  2. ^ Cephalopholis miniata (Forsskål, 1775)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167959. Läst 18 februari 2012. 
  3. ^ Sven O Kullander (13 september 2008). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214095552/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 5 januari 2012. 
  4. ^ [a b c d] ”Coral hind – (Cephalopholis miniata)”. ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 4 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120304080642/http://www.arkive.org/coral-hind/cephalopholis-miniata/#text=All#text=All. Läst 18 februari 2012. 
  5. ^ [a b] Torres, Armi G. (15 november 2011). Cephalopholis miniata Schneider, 1801 Coral hind” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=6450. Läst 18 februari 2012. 
  6. ^ ”Coral Cod, Cephalopholis miniata (Forsskal, 1775)”. Australian Museum. 23 juni 2009. http://australianmuseum.net.au/Coral-Cod-Cephalopholis-miniata-Forsskal-1775. Läst 18 februari 2012. 
  7. ^ ”Miniatus grouper (Cephalopholis miniata)” (på engelska). AquariumDomain.com. 2012. Arkiverad från originalet den 10 september 2014. https://web.archive.org/web/20140910201156/http://aquariumdomain.com/viewSpeciesMarine.php?id=170. Läst 18 februari 2012.