Julius Plücker
Julius Plücker, född den 16 juni 1801 i Elberfeld, död den 22 maj 1868 i Bonn, var en tysk matematiker och fysiker.
| Julius Plücker | |
 | |
| Född | 16 juli 1801[1][2][3] Elberfeld[4] |
|---|---|
| Död | 22 maj 1868[1][5][2] (66 år) Bonn[4] |
| Begravd | Alter Friedhof[6] kartor |
| Medborgare i | Konungariket Preussen |
| Utbildad vid | Bonns universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Humboldt-Universität zu Berlin Philipps-Universität Marburg[7]  |
| Sysselsättning | Fysiker, akademiker, matematiker, universitetslärare |
| Befattning | |
| Professor | |
| Arbetsgivare | Bonns universitet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Humboldt-Universität zu Berlin |
| Utmärkelser | |
| Utländsk ledamot av Royal Society (1855)[8] Copleymedaljen (1866)[9] | |
| Redigera Wikidata | |
Plücker blev ordinarie professor i matematik i Halle 1834 samt i matematik och fysik i Bonn 1836. Som matematiker bidrog han väsentligt till den moderna geometrins utveckling. Genom införande av ett förkortat beteckningssätt för linjers och ytors ekvationer lyckades han frigöra rumsstorheternas analytiska uttryck från beroendet av koordinataxlarnas läge och därigenom skapa en metod, som förenade det analytiska och det geometriska betraktelsesättets fördelar. Bland de många övriga föremålen för hans undersökningar kan nämnas läran om dualiteten mellan rumsstorheter, teorin för singulära punkter, för vilkas bestämmande han angav vissa efter honom uppkallade fundamentala formler, samt klassifikationen av kurvor av tredje och fjärde ordningen.
Missnöjd genom den ringa anslutning, som hans geometriska undersökningar till en början lyckades tillvinna sig, lämnade Plücker redan 1846 detta fält helt och hållet och återvände dit först under sina sista levnadsår. Under mellantiden sysselsatte han sig uteslutande med fysiken och offentliggjorde särskilt ett stort antal uppsatser rörande magnetismen. Han leddes därvid till åtskilliga värdefulla resultat, vilka säkerligen blivit större, om inte hans bristande intresse för andras undersökningar och hans olämplighet som praktisk experimentator lagt hinder i vägen.
Av Plückers större arbeten bör nämnas Analytisch-geometrische Entwickelungen (1828–1831), System der analytischen Geometrie (1835), Theorie der algebraischen Curven (1839), System der Geometrie des Raumes (1846) och Neue Geometrie des Raumes (utgiven av Alfred Clebsch, 1863–1869). En samling smärre uppsatser utgavs i 2 band 1895–1896.
Källor redigera
- Plücker, Julius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
- Julius Plücker på Mathematics Genealogy Project
Noter redigera
- ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Julius Plücker, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Julius Plücker.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Плюккер Юлиус”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Julius Plücker, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.nndb.com, läst: 10 februari 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 285, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Julius Plücker.
