Juha (Madetoja)

opera av Leevi Madetoja

Juha, Op. 74, är en veristisk opera i tre akter (eller sex tableaux) med musik av den finländske kompositören Leevi Madetoja, som skrev operan åren 1931–34. Librettot, ett samarbete mellan Madetoja och den finländska sopranen Aino Ackté, bygger på Juhani Ahos roman med samma namn.

Leevi Madetoja

Operan hade premiär den 17 februari 1935 på Finlands nationalopera. Armas Järnefelt dirigerade Helsingfors stadsorkester. Trots att operan var en succé vid premiären lyckades Juha inte leva upp till populariteten hos hans tidigare opera Österbottningar; entusiasmen svalnade fort och uppsättningen lades ned 1938 efter att ha uppförts 13 gånger. Trots två mindre nypremiärer under Madetojas levnad ansåg han det som sin karriärs största misslyckande. Idag uppförs opera mycket sällan och har överskuggats av Aarre Merikantos modernistiska version från 1922 (först uppförd 1963), som bygger på samma libretto.

HistoriaRedigera

1930-talet innebar svårigheter och besvikelse för Madetoja. Under denna tid arbetade han med två stora projekt: en andra opera, Juha, och en fjärde symfoni, varav båda skulle bli det sista inom respektive genre. Den tidigare, med ett libretto av Aino Ackté (byggd på en roman från 1911 av författaren Juhani Aho),[1] hade kommit till Madetoja efter en serie av händelser: först hade Sibelius — den evige förespråkaren av "absolut musik" — förkastat projektet 1914;[2][a] sedan hade Finlands nationalopera 1922 förkastat ett första försök av Aarre Merikanto såsom "alltför modernistiskt" och "alltför krävande av orkestern", vilket fick Merikanto att dra tillbaka sitt partitur.[4][b] Efter två misslyckade försök vände sig Ackté till Madetoja för att erhålla en mer säker och tilltalande version av operan.[4]

När Madetojas moder Anna avled den 26 mars 1934 avbröt han sitt komponerande: förlusten drabbade Madetoja så hårt att han blev sjuk och inte kunde resa till Uleåborg till begravningen.[5][6][c]

Madetoja slutförde arbetet med operan i slutet av 1934 och den gjorde ett avsevärt intryck vid premiären den 17 februari 1935, Madetojas 48:e födelsedag. Kritikerna hyllade den som en "strålande succé", ett "otvetydigt mästerskap från Madetoja och finsk operalitteratur".[5] Men "euforin" lade sig snabbt till kompositörens besvikelse. Även i dag är Juha mer förknippas med Merikanto, vars modernistiska version är den mest populära av de två.[5][4]

PersonerRedigera

Roller Stämma Premiärbesättning
(17 februari 1935)
Juha, bonde och gift med Marja Baryton Toivo Louko
Marja, Juhas hustru Sopran Irja Aholainen
Shemeikka, rik köpman från Karelen Tenor Alfons Alm
Svärmodern (Anoppi), Juhas moder Alt Lahja Linko
Kaisa, piga Sopran Karin Ehder
Prästen (Rovasti) Bas Bruno Jorma
Anja, Shemeikkas gamla fästmö Sopran Mary Hannikainen
En före detta sommarflirt till Shemeikka Sopran Airi Osa
En annan sommarflirt Alt Martta Seppälä
En vän till Shemeikka Tenor Emil Mantila
En annan vän till Shemeikka Bas Erkki Eklund
Kör

HandlingRedigera

Handlingen utspelas omkring 1880 i norra Finland och har som huvudkonflikt ett triangeldrama mellan bonden Juha, hans unga hustru Marja och den karelska köpmannen Shemeikka. Desillusionerad av bondeliv och förförd av materiell komfort och romans rymmer Marja sin väg med Shemeikka; Juha, som hävdar att hans hustru blivit bortförd, upptäcker till sist hennes svek och begår självmord.

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Enligt musikprofessorn Erik Tawaststjerna hade Ackté och Aho först erbjudit librettot till Sibelius i november 1912, då Ackté hade "hyst tillförsikt att han [Sibelius] kunde åstadkomma någonting som var både kraftfullt och förfinat".[3] Intresserad men till intet förpliktad utlovad Sibelius ett rakt svar inom två år. Till Acktés besvikelse avsade sig Sibelius projektet i oktober 1914, då dess "rurala verism inte föll honom i smaken"[3] och han ville fokusera på sin femte symfoni.[2]
  2. ^ Enligt Korhonen: medan 1920-talet innebar uppkomsten av modernism inom finsk musik var nationalromantiken "ännu levande och blomstrande. Sibelius, Melarting och Madetoja var på höjden av sina karriärer och de beundrades av publiken i stort". Många modernistiska kompositörer fick kritik av recensenter och en "fientlig och misstänksam" publik. Många andra spelades inte ens, "gömda i skrivbordslådor".[4] Merikanto, en spirande modernistisk kompositör, mottog librettot till Juha från Ackté omkring 1920 och efter en "längre tids inspiration" fullbordade han musiken vintern 1921. Efter en del revideringar av partituret i januari 1922 överlämnade Merikanto verket till Finlands nationalopera på våren. Deras avslag sårade Merikanto och hans Juha förblev ospelade fram till 1963 i Lahtis, fem år efter hans död years after his death.[4]
  3. ^ 1939 gav Madetoja ut sin andra symfoni (1918) och använde arvet efter modern för att bekosta tryckningen; som en hyllning tillägnade han verket i efterhand till henne.[5][6]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Pulliainen, 2000, s. 5
  2. ^ [a b] Tawaststjerna, 1997
  3. ^ [a b] Tawaststjerna, 1986
  4. ^ [a b c d e] Korhonen, 2007
  5. ^ [a b c d] Pulliainen, 2001
  6. ^ [a b] Salmenhaara, 1987

KällorRedigera

  • Pulliainen, Riitta (2000a). Madetoja Orchestral Works 1: I Have Fought My Battle. Tampere, Finland: Alba. p. 4–6. ABCD 132. 
  • Pulliainen, Riitta (2001). Madetoja Orchestral Works 4: Laurel Wreaths. Tampere, Finland: Alba. p. 4–8. ABCD 162. 
  • Tawaststjerna, Erik (1986). Sibelius: Volume 2, 1904–1914. (Robert Layton, English translation). London: Faber and Faber 
  • Tawaststjerna, Erik (1997). Sibelius: Volume 3, 1914–1957. (Robert Layton, English translation). London: Faber and Faber 
  • Korhonen, Kimmo (2007). Inventing Finnish Music: Contemporary Composers from Medieval to Modern. Finnish Music Information Center (FIMIC). ISBN 978-952-5076-61-5 
  • Salmenhaara, Erkki (1987) (på finnish). Leevi Madetoja. Helsinki: Tammi. ISBN 951-30-6725-4