Ett partitur är ett notblad som innehåller alla stämmor i ett musikaliskt verk, ställda under varandra längs en tidsaxel och sammanhållna med ackolader.

Ett partitur.
Karlheinz Stockhausens grav med partituret till hans verk Licht.

Partiturets omfattningRedigera

Ett partitur avser verk för fler än en musiker,[1] exempelvis stråkkvartett-, orkester-, körsats och liknande. I en orkester är det vanligen bara dirigenten som har partitur, musikerna spelar i stället från stämnoter för att minimera sidvändningen. Sångare brukar å sin sida sjunga från klaverutdrag.

Den vedertagna ordningen av instrumenten i partituret är att harpa och/eller piano placeras mellan slagverk och stråkar, där i regel också eventuella soloinstrument placeras. Orgelstämma sätts däremot under stråkstämmorna. Så kallade transponerade instrument (som noteras i en annan tonart än de klingar) har i regel samma notering i partituret som i den separata stämman, men för överblickens skull frångår man ibland denna princip och noterar samtliga instrument som de klingar; om möjligt använder man endast diskant- och basklav.[2]

I modern musik förekommer helt andra partiturtyper, t. ex. av schematiskt slag.[2]

BarockorkesterRedigera

Vilka instrument som ingår i en barockorkester varierar stort, så nedanstårnde besättning ger en känsla för partiturens storlek:

Klassisk orkesterRedigera

En wienklassisk orkester (det vill säga Haydn, Mozart, Beethoven) brukar ha följande stämmor i partituren. Stämmorna brukar finnas i nedanstående ordning uppifrån och ner.

Romantisk orkester/Stor modern orkesterRedigera

Stor orkester för Nibelungens ringRedigera

Partituren till Richard Wagners Nibelungens ring exemplifierar en större orkester. Partituren ger notation för:

plus kör och vokalister, det vill säga noter för 110 medverkande i orkestern.

Normalstor orkesterRedigera

Nibelungens ring-orkestern är dock en större orkester än vad som är normalt. En partitur för en vanligare besättning ger noter för:

KällorRedigera