Öppna huvudmenyn

Josef Auinger, född 1 december 1897 i Enzendorf, död 11 maj 1961 i Grieskirchen, var en tysk promoverad jurist och SS-Obersturmbannführer. Under andra världskriget var han bland annat chef för Sonderkommando 7b i Sovjetunionen och kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i ungerska Pécs.

Josef Auinger
SS-Obersturmbannführer Collar Rank.svg Obersturmbannführer
Född1 december 1897
Enzendorf, Oberösterreich, Österrike-Ungern
Död11 maj 1961 (63 år)
Grieskirchen, Oberösterreich, Österrike
Inträde1 april 1934
Tjänstetid1934–1945
Befäl1) Sonderkommando 7b inom Einsatzgruppe B
2) Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Fünfkirchen (Pécs)

BiografiRedigera

Auinger deltog i första världskriget. Han studerade rättsvetenskap och blev polisjurist i Ottakring i Wien.

Efter Anschluss, Tysklands annektering av Österrike i mars 1938, var Auinger verksam vid Gestapo i Sankt Pölten. Efter att 1939 ha promoverats till juris doktor och Regierungsrat övertog han ledningen för Gestapo i Sankt Pölten.

Operation BarbarossaRedigera

Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde Operation Barbarossa. Enligt Adolf Hitler innebar kriget mot Sovjetunionen ett ideologiskt förintelsekrig och den ”judisk-bolsjevikiska intelligentian” måste elimineras.[1] Efter de framryckande tyska arméerna följde Einsatzgruppen, mobila insatsgrupper. Chefen för Reichssicherheitshauptamt, Reinhard Heydrich, gav insatsgrupperna i uppdrag att mörda judar, romer, partisaner, politiska kommissarier (så kallade politruker) och andra personer som ansågs hota Tredje rikets säkerhet. Beträffande insatsgruppernas massmord på judar mördades initialt endast män, men i augusti 1941 gav Reichsführer-SS Heinrich Himmler order om att massmordet även skulle inbegripa kvinnor och barn.[2] Auinger efterträdde Adolf Ott som befälhavare för Sonderkommando 7b inom Einsatzgruppe B.[3]

Efter andra världskrigetRedigera

Auinger greps i september 1945 och utlämnades två år senare till Sovjetunionen. År 1956 frigavs han ur krigsfångenskapen.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Weale 2013, s. 306
  2. ^ Kershaw 2000, s. 469
  3. ^ Klee 2007, s. 21

Tryckta källorRedigera