John Rae

brittisk polarforskare och läkare
Ej att förväxla med John Rae (nationalekonom).

John Rae, född 30 september 1813 på ön Mainland, Orkneyöarna, död 22 juli 1893 i London, var en skotsk polarforskare och läkare.

John Rae
Född30 september 1813[1][2][3]
Hall of Clestrain, Storbritannien
Död22 juli 1893[1][2][4] (79 år)
Kensington
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidEdinburghs universitet
SysselsättningUpptäcktsresande, kirurg
Utmärkelser
Founder’s Medal (1852)[5]
Fellow of the Royal Society[6]
Fellow of the Royal Geographical Society
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Rae studerade medicin i Edinburgh och började sedan sin tjänst som läkare hos Hudson bay-kompaniet i vad som i dag är norra Kanada. På sällskapets uppdrag utförde han mellan 1846 och 1847 en forskningsresa för att komplettera den karta över Hudson Bay som John Ross hade påbörjat, undersöka de okända kuststräckorna omkring Boothiahalvön och söka efter underrättelser om Franklinexpeditionen. Våren 1847 korsade han Melvillehalvön och nådde i april Boothianäset men tvingades kort därefter vända, utan att ana att han befunnit sig ganska nära den plats där Franklin och hans män kämpade för livet.[7] 1848 var han medlem av en expedition till Mackenziefloden under John Richardsons ledning som hade till uppgift att finna Nordvästpassagen. Efter att Richardson hade lämnat projektet blev Rae expeditionens ledare som fortsatte med att utforska området kring Victoriaön. Under en annan forskningsresa 1853-54 påvisade Rae att King Williams land är en ö.

Efter samtal med inuiterna på plats tog han reda på Franklinexpeditionens öde. Han tolkade berättelserna så att expeditionen måste ha åkt söderut från platsen med den tunga släden. Dessutom offentliggjorde han hypotesen att Franklins förtvivlade män måste ha använt sig av kannibalism för att överleva. Rae fick några föremål från inuiterna som högst troligt tillhörde Franklinexpeditionens utrustning, men ändå ansågs hans teori om expeditionens öde som ett enda påhitt. Först 1859, efter att en annan forskningsresa under Francis Leopold MacClintock, kommit fram till samma slutsats fick Rae priset av 10 000 brittiska pund som var utlovat till den som förklarade varför Franklin försvunnit.

1860 var Rae delaktig i byggandet av en telegrafledning till Amerika. För detta ändamål var han även på Island och Grönland. 1864 hade han liknande projekt i norra Kanada.

Rae Strait, som skiljer King William land från Boothiahalvön, samt en älv och olika orter i norra Kanada är uppkallad efter John Rae.

Skrifter redigera

  • Narrative of an expedition to the shores of the Arctic Sea. London (1850)

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, John Rae, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, John Rae (explorer), läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ University of Toronto & Laval Universitet, George Williams Brown, David Mackness Hayne, Francess Halpenny, George Ramsay Cook, John English, Marcel Trudel, André Vachon & Jean Hamelin (red.), Dictionary of Canadian Biography, University of Toronto Press och Presses de l'Université Laval, John Rae, läs online, läs online och läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Store norske leksikon, John Rae.[källa från Wikidata]
  5. ^ Royal Geographical Society, Gold Medal Recipients, Royal Geographical Society, 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ NA8013.[källa från Wikidata]
  7. ^ Axel Ahlman, Isviddernas hjältar, Lund (Gleerups), 1928, s.245-46; se även Dictionary of Canadian Biography, artikeln om Rae i band 12, Toronto, 1990.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
  • Bunyan Ian: No ordinary journey : John Rae, arctic explorer. - Montreal : Univ. Pr., 1993. - ISBN 0-7735-1106-7
  • MacGoogan, Kenneth: Fatal passage : the untold story of John Rae. - Toronto : Harper Perennial Canada, 2001. - ISBN 0-00-638659-8