Öppna huvudmenyn

John Jeremy Thorpe, född 29 april 1929 i London, död 4 december 2014 i London, var en brittisk politiker och jurist.

Jeremy Thorpe

Partiledare för Liberal Party
Ämbetsperiod
18 januari 1967–10 maj 1976
Monark Elizabeth II
Företrädare Jo Grimond
Efterträdare David Steel

Parlamentsledamot
Ämbetsperiod
8 oktober 1959–3 maj 1979
Företrädare James Luois Lindsay
Efterträdare Antony Speller

Född John Jeremy Thorpe
29 april 1929
London
Död 4 december 2014 (85 år)
London
Politiskt parti Liberal Party (fram till 1988)
Liberaldemokraterna (från 1988)
Yrke Politiker, jurist

Innehåll

BiografiRedigera

Thorpes far, John Henry Thorpe, var advokat och politiker och konservativ parlamentsledamot för Manchester Rusholme mellan 1919 och 1923. Hans mor, Ursula, född Norton-Griffiths, var dotter till en annan konservativ parlamentsledamot, sir John Norton-Griffiths, allmänt känd som "Empire Jack" på grund av passionerad imperialism.

Hans uppväxt var privilegierad och skyddad, med privata barnsköterskor fram till 1935 då han började i Wagners day school i Queens Gate. Han blev en skicklig violinist och fick ofta spela vid skolkonserter. Även om fadern inte längre satt i parlamentet hade han kvar många av sina politiska kontakter, och ledande politiker besökte regelbundet i Thorpes hem. Den tidigare premiärministern David Lloyd George blev som tillfällig besökare Jeremys politiska hjälte och förebild och ett stöd för hans ambitioner om en politisk karriär i Liberala partiet.

År 1938 började Thorpe på Cothill House, en skola i Oxfordshire för pojkar som förberedelse till Eton. När andra världskriget bröt ut 1939 med invasionshot skickades Thorpe att bo hos sin amerikanska faster, Kay Norton-Griffiths, i Boston. I september samma år började han vid The Rectory School i Pomfret, Connecticut, där han stannade i tre år.

Thorpe började på Eton i september 1943. Han trivdes emellertid inte och förolämpade skolans traditionalister genom att lämna skolans kadettstyrka samt chockade andra genom att uttrycka sin avsikt att gifta sig med prinsessan Margaret. Han avslöjade lite om sina år vid Eton, utöver sitt medlemskap i skolans orkester.

Efter att ha säkrat en plats på Trinity College i Oxford lämnade Thorpe Eton i mars 1947. Han läste juridik, men hans främsta intressen i Oxford var politik och socialvetenskap. Han sökte sig snart till politiken, först i Oxford University Liberal Club (OULC) som, trots en svacka för liberalerna nationellt, var en blomstrande klubb med över 800 medlemmar. Thorpe valdes till klubbens kommitté i slutet av sin första termin och i november 1949 blev han dess ordförande. Utanför Oxford visade han ett genuint engagemang för liberalism i sina entusiastiska bidrag till partiets nationella valkampanjer, och på sin 21-årsdag i april 1950 ansökte han om att få sitt namn på partiets lista över möjliga parlamentskandidater.

Politisk karriärRedigera

Thorpe antogs som liberalernas kandidat för North Devon i april 1952. Tillsammans med en grupp andra personer grundade Radical Reform Group för att driva partiet i den riktningen. När Anthony Eden, som efterträtt Winston Churchill som premiärminister, utlyste parlamentsval i april 1955 lyckades han halvera den konservativa majoriteten i sin valkrets och åter lyfta liberalerna till andra plats.

Thorpe ansträngningar i North Devon kröntes med framgång i parlamentsvalet i oktober 1959, då han vann platsen med en majoritet av 362 över sin konservativa motståndare. Den 10 november 1959 höll han sitt jungfrutal under en debatt om regeringens sysselsättningsproposition. Han betonade dåliga kommunikationer som den främsta orsaken till bristen på arbetstillfällen i North Devon och uppmanade till brådskande statliga åtgärder på området.

Efter valet 1966 blev Thorpe ledande liberal MP efter Jo Grimond och partiets ledande profil, även om Timothy Beaumont var ordförande i partiets organisationskommitté. När Grimond slutligen avgick i januari 1967 övertog Thorpe även den posten. Han var partiledare 1967–76.

Valet 1974 blev höjdpunkten i Thorpes karriär. Därefter minskade hans och partiets stöd, särskilt från slutet av 1975 när ryktena om hans inblandning i en komplott för att mörda sin tidigare älskare Norman Scott började spridas. Thorpe avgick slutligen i maj 1976, när hans ställning blev ohållbar. När frågan togs upp i domstol tre år senare valde Thorpe att inte vittna för att undvika att bli korsförhörd av åklagarsidan. Denna hållning lämnade många frågor obesvarade. Trots att han blev frikänd var Thorpe misskrediterad och kunde inte återvända till offentligheten.

Från mitten av 1980-talet var han invalidiserad av Parkinsons sjukdom. Under sin långa pensionering återhämtade han gradvis sina känslor för partiet, och vid tiden för sin död hedrades han av en senare generation av ledare, som uppmärksammade hans gärning som internationalist, som värnare av de mänskliga rättigheterna och motståndare till såväl apartheid som alla former av rasism.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkarRedigera