Jean-Victor Bertin
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Jean-Victor Bertin, född 20 mars 1767 i Paris, död 11 juni 1842 i Paris, var en fransk målare av historiska landskap med Italien som främsta inspirationskälla. Han är känd för sin minutiösa klassiska stil.
Jean-Victor Bertin blev elev till Pierre-Henri de Valenciennes och kom som studerande in i den franska konstakademin år 1785. Hans lärare vid konstakademin var Gabriel-François Doyen.[1] Mellan åren 1785 och 1793 deltog han i flera "concours d'émulation"-tävlingar och från 1793 ställde han ut sin konst i Salongen i Paris. Han vann en "prix d'encouragement" 1799 och 1808 fick han ett erkännande för ett av sina verk som belönades med en guldmedalj. Han fick Hederslegionen den 21 augusti 1822.
Jean-Victor Bertin var lärare för bland andra Léon Cogniet och Camille Corot. Han fick ett antal uppdrag för palatsen i Trianon och i Fontainebleau mellan åren 1811 och 1817. Uppskattning från väl ansedda konstentusiaster ledde till att den franska staten köpte hans konstverk kontinuerligt för att berika museer. Ändock dog han utfattig.
Källor redigera
- ^ ”Nationalmuseum - Jean-Victor Bertin”. emp-web-84.zetcom.ch. https://emp-web-84.zetcom.ch/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&siteId=1&module=artist&objectId=16083&viewType=detailView&lang=sv. Läst 25 mars 2023.