Jan Erik Håkansson, född 3 oktober 1927 i Fagersta i Västanfors församling i Västmanlands län, död 12 januari 2002 i Oscars församling i Stockholm,[1][2] var en svensk författare och kåsör från Fagersta.[3]

Jan Håkansson
FöddJan Erik Håkansson
3 oktober 1927
Fagersta, Västanfors församling, Västmanland
Död12 januari 2002 (74 år)
Oscars församling, Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19681995
Make/makaBirgit Bergh
(gift 1956–1980; skild)
Hélène Andræ
(gift 1980–2002; hans död)

Jan Håkansson var son till ingenjören Per Håkansson och Wanda, ogift Lundvall.[4] Håkansson tog studentexamen i Örebro 1948 och studerade sedan vidare vid Uppsala universitet 1949–1955. Efter studierna jobbade han som journalist och lärare i Ludvika fram till 1974 då han blev författare på heltid.[5] Han var också kåsör i Skolvärlden från 1975.[4]

Håkansson som debuterade 1968 med Dödens Ängel har skrivit ett 30-tal böcker, bland annat humoreskerna Far seglar och andra muntra historier (1973, nya upplagor 1976, 1977, 1991 och 1993) som även översatts till estniska, och Far i eld och lågor (1975, nya upplagor 1978, 1980 och 1988). Håkansson är också författare till flera deckare, bl.a. Tigerkycklingen, hans genombrottsroman från 1974.[6]

Första gången var han gift 1956–1980 med adjunkten Birgit Bergh (1930–1992),[2] dotter till folkskoleinspektören Ragnar Bergh och folkskolläraren Elsa, ogift Ström. Andra gången var han gift från 1980 till sin död med förlagsredaktören Hélène Andræ (född 1941), dotter till översättaren, fil. lic. Staffan Andræ och konstnären Kerstin Andræ, ogift Berg.[4] Jan Håkansson är gravsatt i minneslunden på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[7]

BibliografiRedigera

  • 1968Dödens ängel
  • 1973Far seglar och andra muntra historier
  • 1974Tigerkycklingen (en kriminell komedi)
  • 1975Far i eld och lågor
  • 1976Den ödesdigra knappen
  • 1977En skeppsläkares memoarer
  • 1978Jag – en överhund (humoresker)
  • 1979Vi kärva män (humoresker)
  • 1980Rektorn som gick upp i rök (en kriminell komedi)
  • 1981En Möja-elegi och andra berättelser
  • 1981Den goda maten – lättlagat till fest
  • 1982Ett matvraks bekännelser
  • 1983Brunnsspöket
  • 1984Den framgångsrike joddlaren
  • 1985Den okuvlige mattbrottaren
  • 1986Färskvaror
  • 1987En snarkares vedermödor
  • 1988Den medelålders mannen – avklädd och granskad
  • 1988Den fulländade toffelhjälten
  • 1989Reservatet
  • 1989Konsten att banta utan att gå ner i vikt
  • 1990En ölpimplares bekännelser
  • 1991Titta jag flyger
  • 1992Konsten att tygla sin familj
  • 1993Mördare sökes – svenska kriminalgåtor från vår tid
  • 1994Domprostinnans fall
  • 1995Mord på Majö

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070202030851/http://www.abc.se/~m225/litteratur/doed/svdannons02.html. Läst 12 oktober 2009. 
  2. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  3. ^ Fagersta kommun, "Författare – Fagersta och skönlitteraturen" Arkiverad 22 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine., läst 2009-01-16
  4. ^ [a b c] Håkansson, Jan E, författare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 / s 516.
  5. ^ Alex Författarlexikon Arkiverad 22 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2009-04-17
  6. ^ DAST Magazine, läst 2009-04-17
  7. ^ SvenskaGravar
  8. ^ Kvällsposten 12.12.1982