James R. Holton
James R. Holton, född 1938, död 3 mars 2004, var en amerikansk meteorolog och atmosfärforskare. Holton föddes i Spokane i Washington och växte upp i Pullman, Washington. Hans far var chef för USA:s jordbruksdepartement laboratoriet och undersökte sjukdomar för olika grödor.
Studietiden redigera
Holton tog examen från Harvards fysikprogram 1960 där han också träffade Margret Pickens som senare blev hans fru i 40 år. Efter examen doktorerade Holton på MIT där han bland annat arbetade med professor Jule Charney. Doktorsexamen avlades 1964 på samma universitet.
Forskning redigera
Holton fick en forskningstjänst på University of Washington i Seattle där han tillbringade resten av sitt yrkesliv med undantag för ett år som han tillbringade i Stockholm för att samarbeta med bland andra professor Bert Bolin. Arbetet i Seattle innefattade i tidiga år en del experimentell verksamhet med roterande tankar. Från dessa försök kunde han förklara viskösa gränsskikt och transienta flöden i både luft och vatten. Bland annat så publicerade han artiklar som beskrev nattliga jetströmmar längs Klippiga bergens östra sluttningar.
På 1970-talet gick arbetet över mer på dynamik meteorologi i tropikerna och under de senare delen av 70-talet fokuserade han på stratosfärens och mesosfärens dynamik. I början av 1980-talet utförde han en del observationsjobb och visade bland annat hur stratosfärens allmänna dynamik driver gravitationsvågor. Den forskning han bedrev från mitten av 1980-talet och fram till sin död handlade mest om utbytet mellan troposfären-stratosfären, atmosfärens allmänna dynamik och gravitationsvågor.
Holton handledde 26 doktorander och 20 postdoktorander. Han skrev dessutom ett antal böcker i ämnet dynamisk meteorologi, bland annat An Introduction to Dynamic Meteorology som kommit ut i fyra upplagor sedan 1972 och används som undervisningsbok i dynamisk meteorologi världen över. En annan bok han har författat är The Encyclopedia of Atmospheric Sciences.
Utmärkelser och priser redigera
Holton anses vara en av de viktigaste dynamiska meteorologerna genom alla tider[källa behövs]. Han har tilldelats flera priser bland annat Charneypriset 1982 och Carl-Gustaf Rossby-medaljen 2001. Motiveringen till det senare löd[1]:
| ” | For outstanding advances in the dynamics of the stratosphere through theoretical advances, perceptive use of models, and contributions to key measurement programs. | „ |