Jakt i Sverige
För att bedriva jakt i Sverige som en jägare krävs statligt jaktkort och jakträtt samt rätt att använda jaktvapen. För vissa djur måste man betala avgift, en så kallad fällavgift. Dessutom tillkommer oftast arrendekostnader för de som inte har egen mark med jakträtt.
Jakträtt redigera
Med jakträtt menas rätten att bedriva jakt på en jaktmark (en eller flera skogs- eller jordbruksfastigheter). I Sverige är jakträtten kopplad till markägandet, och markägaren har därför även jakträtt på sin mark. Om markägaren inte själv jagar eller är en juridisk person, till exempel ett skogsbolag, kan jakträtten upplåtas åt andra personer, s.k. jaktarrende. Jägaren eller jaktlaget som arrenderar marken har då samma rättigheter som den som jagar på egen mark. Ungefär hälften av Sveriges jägare jagar på egna marker, medan den andra hälften arrenderar mark av skogsbolag, staten, stift m.fl. stora markägare.
Jaktlag redigera
Jaktlag kallas en sammanslutning som bedriver jakt. Ett jaktlag kan vara allt ifrån små informella grupper på 3-6 personer till stora jaktklubbar eller viltvårdsområden där 20- 30 personer ingår. Ett jaktlag kan antingen vara markägare som jagar tillsammans på egna marker eller en grupp som arrenderar en jaktmark. Större jaktlag kan antingen organiseras som en förening (både ideell och ekonomisk) med ordförande, sekreterare och kassör eller i bolagsform som har blivit vanligare på senare tid. En viktig funktion i ett jaktlag är jaktledaren som leder och organiserar jakten samt ansvarar för säkerheten. Jaktledaren agerar på uppdrag av jaktlagets styrelse.
Högviltsjakt redigera
Till högviltet räknas de arter som bara får jagas med klass 1-vapen. Högviltsgruppen innefattar älg, kronhjort, wapiti, sikahjort, dovhjort, vitsvanshjort, visent, myskoxe, mufflon, vildsvin, varg, brunbjörn, gråsäl, vikaresäl och knubbsäl. Värt att notera är att flera av dessa arter är helt fredade, på andra tillåts skyddsjakt och visenten och sikahjorten finns inte frilevande i Sverige. Det är även tillåtet att jaga mufflon, dovhjort och vildsvin med brenneke och sluggs.
Jakt utan jakträtt redigera
Jakt kan även vara tillåten utan jakträtt. Det är tillåtet att döda husmöss, till exempel.
- Den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där har rätt att under delar av året döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på gården eller i trädgården:
vildsvin, rödräv, mårdhund, grävling, mård, iller, mink, hermelin, vessla, vildkanin, mullvad, sorkar, bisam, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, björktrast (snöskata), gråsparv eller pilfink. För den som har handelsträdgård eller liknande gäller särskilda bestämmelser. OBS: efter 1 juli 2021 gäller nya regler för bl.a. kråka, råka, kaja och skata. Se bilaga 4 i jaktförordningen.[2]
Jakt ska bedrivas på ett sådant sätt att vilt inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Detta är fastslaget i jaktlagen och reglerat i jaktförordningen. Av denna anledning är endast vissa typer av vapen tillåtna för jakt.
Jaktformer redigera
Det finns en mängd olika jaktformer i Sverige där alla behandlas och utförs på olika vis. Vanliga jaktformer i Sverige är:
- Drevjakt - Sker oftast i klunga med jakthundar där man driver in viltet till förutbestämd plats.
- Fågeljakt - I särklass en av de vanligare jaktformerna där jakten bedrivs efter fågel.
- Grytjakt - Jakten sker oftast efter grävling, hare och räv som ligger i gryt.
- Harjakt - En jakt som nästan alltid utförs med stövare.
- Lockjakt - Jakten går ut på att låta som djuren och locka dem till sig
- Pyrschjakt - En jaktform vars namn kommer från tyskan och betyder att man smyger sig på viltet.
- Sträckjakt - En typ av fågeljakt som jagas längs med klippor och berg. Oftast i skärgården.
- Toppjakt - Sker normalt sett uppe i norra delarna av Sverige då de fåglar man jagar sitter högt upp i träden.
- Vakjakt - Jakten utövas ifrån ett jakttorn där man vakar ifrån.
- Åteljakt - En jaktform där mat läggs ut på en plats som lockar till sig djuren.
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Bruno Liljefors var hedersledamot av Svenska stövarklubben. Hans teckning "Karo med Räven" från 1914 kom att bli Svenska stövarklubbens logotyp. Se Stövarjägarens Blogg, Läst den 27 januari 2013.
- ^ Jaktförordningen (1987:905)
- ^ Jaktlagen (1987:259)
Webbkällor redigera
Tryckta källor redigera
- Christer André (2005). Bo Tynderfeldt. red. Kunskap för jakt. Bilda förlag. ISBN 91-574-7831-7