Ivar Waller, född 11 juni 1898 i Flen, död 12 april 1991 i Uppsala,[1] var en svensk fysiker.

Ivar Waller (Leiden, 1965)

Biografi redigera

Waller blev filosofie licentiat vid Uppsala universitet 1922, disputerade för filosofie doktorsgraden där 1925 på avhandlingen Theoretische Studien zur Interferenz- und Dispersionstheorie der Röntgenstrahlen, där han introducerade Debye–Waller faktorn, och blev docent samma år. Han var professor i mekanik och matematisk fysik vid nämnda universitet 1934-1964.

Waller blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1938, ledamot av Vetenskapsakademien 1945 och var ledamot av Nobelkommittén för fysik 1945-1971[2]. Han invaldes 1950 som ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund och blev 1963 utländsk ledamot av Det Norske Videnskaps-Akademi i Oslo. Waller blev hedersdoktor vid Leidens universitet 1965. Han var ledamot av Statens råd för atomforskning 1947-1965 samt styrelseledamot i AB Atomenergi 1968-1969.

Han var son till direktör Erik Waller och Signe, född Frigell. Han gifte sig 1932 med diplomingenjören Irène Glucksmann. Ivar Waller är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Källor redigera

Noter redigera