Sextimmarsuret (italienska: sistema orario a sei ore) var ett tidigt italienskt tidssystem som användes innan dagens 24-timmarsklocka. Dygnet började efter kvällsbönen Ave Maria, en halvtimme efter solnedgången, och delades i fyra perioder med sex timmar vardera. Uppdelningen härstammar från medeltiden och klostrens uppdelning av dygnet efter bönetider och spred sig från Kyrkostaten till resten av Italien.[1]

Sextimmarsur med en visareQuirinalpalatset i Rom.

Även andra tidssystem började tidigare dygnet i skymningen.[1]

Sextimmarur, eller italiensk tid, användes från 1400-talet till omkring 1800 då de successivt ersattes av 12-timmarsklockan, eller fransk tid.[2]

Många gamla byggnader i Italien har klockor med visare som går runt urtavlan på sex timmar, fyra gånger varje dygn. Ett sådant ur är betydligt enklare att tillverka än ett tolvtimmarsur.[förklaring behövs]

Se även

redigera

Thailändsk 6-timmarsklocka

Källor

redigera