Iranska revolutionen
Iranska revolutionen (persiska: انقلاب اسلامی ایران "Irans islamiska revolution"), även känd i Iran som den Islamiska revolutionen,[1] var ett händelseförlopp 1978 och 1979 under vilket Irans monark (shah) Mohammad Reza Pahlavi störtades och ersattes av en islamistisk regering med ayatolla Ruhollah Khomeini som religiös ledare. Iran ändrades radikalt från att varit en sekulär konstitutionell monarki till att bli en auktoritär islamisk republik.
Iranska revolutionen | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Kalla kriget | |||||||
![]() | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
![]()
|
![]()
|
BakgrundRedigera
I korta drag kan revolutionen härledas till sociala klyftor i iranska samhället och relativ avsaknad av demokratiska och mänskliga rättigheter.
Mellan åren 1961 och 1978 genomgick landet omvälvande förändringar som förbättrade livsvillkoren för majoriteten av landets befolkning. Statens reformprogram på 1960-talet, den så kallade Vita revolutionen innebar att Iran fick sin första jordreform, att en majoritet av befolkningen blev läs- och skrivkunnig samt att kvinnorna fick rösträtt. Även familjelagen moderniserades vilket stärkte kvinnornas juridiska ställning. Jordreformen ledde till protester från prästerskapet och den traditionella aristokratin som ägde stora delar av jorden.
Efter att Storbritannien lämnat Persiska viken blev Iran den stora dominerande aktören i regionen med amerikanskt militärt stöd. Medan iranierna åtnjöt en gynnsam ekonomisk och kulturell utveckling genomfördes inga politiska reformer i demokratisk riktning. 1975 införde shahen tvärtom enpartistat med Rastakhizpartiet (Renässans) som förespråkade monarki, modernitet och paniranism. Underrättelsetjänsten SAVAK som inrättats efter kuppen mot Mossadeq på 1950-talet började kartlägga och tysta oliktänkande. Tiotusentals iranier studerade i USA och Europa och återvände till Iran med moderna kunskaper och idéer om politik och samhälle.
Landsomfattande protesterRedigera
Missnöjet spred sig i slutet av 70-talet bland islamistiska och vänsterorienterade grupper i hela landet. Armén, som var väl utrustad med moderna vapen, slog ner flera demonstrationer, vilket fördjupade krisen.
När shahen sedan öppnade sig för dialog med oppositionen uppfattades han som svag och förloppet slutade i en landsomfattande revolution. Vänstern, som var under ständig förföljelse under shahens tid på grund av sina kopplingar till Sovjetunionen, saknade organiserad verksamhet. USA tog islamisternas sida av rädsla för ett sovjetvänligt alternativ.
När shahen förordade nyval och tillsatte den populäre Shapur Bakhtiar, ledarfigur i Nationella Fronten, till premiärminister, hade omvärlden och större delen av iranska folket redan givit upp sitt stöd för shahen.
I januari 1979 begav sig Mohammad Reza Pahlavi i exil och ayatolla Khomeini, som uppfattades som mindre hotfull för USA:s långsiktiga strategier i området, återvände från Frankrike. Khomeini hade tidigare varit i exil i Irak, men för att ges möjlighet att bli shahens efterträdare fick han bo i Frankrike där han via massmedia kunde utöva sitt inflytande på religiösa krafter i Iran.
Revolutionens faserRedigera
Revolutionen kan delas in i två sammanhängande faser, under den första fasen bestod motståndarna till monarkin av socialister, liberaler och islamister tillsammans. Målet var något diffust eftersom exempelvis medelklassen och liberalerna ville ha en begränsad konstitutionell monarki medan islamister och socialister ville införa en radikalt orienterad republik, i islamisternas fall en islamsk republik.
I den andra fasen föll alliansen samman, hizbollah (Guds parti) konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partiers existens en efter en och förföljelserna var i full gång. Genom taktiska drag från islamisterna blev den nya konstitutionen en seger för de ultrareligiösa och Khomeini utsågs till så kallad rahbar (Revolutionens ledare). Det var också nu förtrycket mot kvinnor började, då slöjtvång infördes och kvinnors rättigheter försämrades, något som utlöste protesterna i Teheran i mars 1979 innan de slogs ned.
Förföljelserna mot oliktänkande, monarkister, liberaler och socialister, var i full gång. Efter revolutionen har mer än sex miljoner iranier tvingats lämna landet på grund av förtrycket. Under året 1988 avrättades det mellan 5 000 och 30 000 människor av den Islamiska republiken,[2] massgravar i Khavaran vittnar om Islamiska statens brutalitet. De sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av revolutionen har varit förödande för landets sociala och ekonomiska utveckling.
Hamid NouriRedigera
I november 2019 kom avrättningarna 1988 att på nytt bli aktuella i debatten. Då lurades nämligen Hamid Nouri (även känd som Hamid Abbasi), till Sverige för att snabbt efter ankomst arresteras av svensk polis efter misstankar om att Nouri varit en nyckelperson i de avrättningar som skedde vid Evinfängelset i Iran.[3] Åtalet blev möjligt till följd av att det svenska rättsväsendet fått tillåtelse att tillämpa universell jurisdiktion för brott mot folkrätten. Den 14 juli 2022 dömde också Stockholms tingsrätt Hamid Noury till livstids fängelse, och efter avtjänat straff utvisning på livstid.[4]
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
- ^ ”Video: 40 years of U.S. conspiracies against the Islamic Revolution have all failed” (på engelska). Khamenei.ir. 26 juni 2018. http://english.khamenei.ir/news/5763/Video-40-years-of-U-S-conspiracies-against-the-Islamic-Revolution. Läst 22 april 2020.
- ^ ”دادستان سوئد برای حمید نوری، متهم به مشارکت در کشتار زندانیان سال ۶۷ کیفرخواست صادر کرد” (på persiska). euronews. 27 juli 2021. https://per.euronews.com/2021/07/27/sweden-indictment-hamid-noury-mass-executions-summer-of-1988. Läst 9 oktober 2021.
- ^ Correspondent, Richard Spencer, Middle East. ”Hamid Nouri: Iranian accused in mass purge of dissidents is arrested in Sweden” (på engelska). ISSN 0140-0460. https://www.thetimes.co.uk/article/hamid-nouri-iranian-accused-in-mass-purge-of-dissidents-is-arrested-in-sweden-88pbhrbmf. Läst 4 december 2022.
- ^ Falkirk, John (14 juli 2022). ”Livstids fängelse för folkrättsbrott i Iran”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/oWXokV/livstids-fangelse-for-folkrattsbrott-i-iran. Läst 4 december 2022.
KällorRedigera
- Ali Ansari, Modern Iran, 2007.
- Robert Dreyfuss, Hostage to Khomeini, 1980.
- Abdolrahim Gavahi, The Islamic Revolution of Iran: Conceptual Aspects and Religious Dimensions, Uppsala, 1987.
- Nikki Keddie, Modern Iran: Roots and Results of Revolution, 2003.
Externa länkarRedigera
- Wikimedia Commons har media som rör Iranska revolutionen.
- "Iran after the victory of 1979's Revolution," on Iran Chamber Society
- Islamic Revolution of Iran, Encarta( 2009-10-31)
- The Islamic revolution, Britannica
- The Dynamics of the Islamic Revolution: The Pahlavis' Triumph and Tragedy
- The Islamic revolution: 30 years on, its legacy still looms large – audio slideshow by The Guardian