Inkomstelasticitet är ett nationalekonomiskt mått som visar hur efterfrågan påverkas av förändringar i inkomst.[1] Inkomstelasticiteten räknas ut genom att dela den procentuella förändringen av den efterfrågade mängden med den procentuella förändringen av inkomsten.

Normala varor har ett positivt värde[1] och inferiora varor ett negativt[2]. Därutöver har behovsvaror en inelastisk inkomstelacitet medan lyxvaror har en elastisk inkomstelasticitet. Exempel på inferiora varor inkluderar livsmedel som Ernst Engel bevisade med Engels lag[3].

ReferenserRedigera