Öppna huvudmenyn
Trolig färdväg för den senare delen av Ingvarståget med moderna platser markerade. Vägen ledde till Kaspiska havet och till området som kallades för Särkland.

Ingvarståget var ett svenskt vikingatåg i österled under åren 1036–1041. Tåget har fått sitt namn efter ledaren Ingvar den vittfarne. Ett stort antal runstenar är resta i Sverige över döda deltagare från detta.

Innehåll

DiskussionRedigera

Ingvarståget tycks främst ha organiserats utifrån dagens Svealand. Kung vid tiden för Ingvarståget var Anund Jakob, vilken möjligen kan ha varit den som utlyst tåget genom ledungen, den dåtida organisationen för sjöstridskrafter, eftersom:

KällorRedigera

Ingvar vittfarnes sagaRedigera

Enligt Ingvar den vittfarnes saga (isl Yngvars saga víðförla) återvände endast ett skepp till Sverige.

RunstenarRedigera

 
Gripsholmsstenen, en av ett flertal stenar som kopplats samman med ingvarståget.

Ingvarståget omtalas på ett mycket stort antal runstenar, minst 25 stycken. Dessa stenar har fått samlingsnamnet ingvarsstenar. Att tåget verkligen var en katastrof är lätt att föreställa sig då ingen av stenarna nämner någon deltagande viking som överlevde. Vanligare är, som här på Gripsholmsstenen, lakoniska formuleringar som:

De dogo söderut i Särkland.

Georgiska källorRedigera

Ingvarståget omnämns i den georgiska krönikan Kartlis tsovreba.[1] Källorna berättar att det i början av 1040-talet kom en styrka med varjager, dvs. skandinaver, till den lilla orten Bashi intill floden Rioni i Georgien.

Enligt Kartlis tsovreba bestod styrkan av 3 000 man och de hade förmodligen rott uppför floden efter att ha seglat österut på Svarta havet, troligen från Dneprs mynning. Efter en överenskommelse med den georgiske kungen Bagrat fortsatte 700 av dem längre in i landet, där de deltog i ett slag mot kungens fiender vid Sasirethis strandskog några mil väster om Tbilisi. Trots hjälpen förlorade kungen slaget och flydde. Efter en överenskommelse med den fientliga styrkan återvände varjagerna västerut varefter de försvinner ur historien. Både det geografiska området, händelseförloppet och tidsperioden gör det troligt att berättelsen i den georgiska krönikan är ett spår efter Ingvar den vittfarnes expedition.

Den georgiska teorin avfärdas av Lars Lönnroth i tidskriften Axess (4/2013, "En medeltida fantasyroman").

Replikerande expeditionRedigera

Föreningen Vittfarne genomförde 2004 Expedition Vittfarne som syftade till att, med en replik av en vikingatida båt, praktiskt testa vikingahövdingen Ingvar den vittfarnes förmodade färdväg genom Kaukasus till Kaspiska havet.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Råby - Runstenar i Sverige Arkiverad 27 september 2007 hämtat från the Wayback Machine. - Riksantikvarieämbetet

LitteraturRedigera

  • Svante Fischer (1999). "Ingvarsstenarna i tid och rum"
  • Mats G. Larsson (1990). "Ett ödesdigert vikingatåg. Ingvar den vittfarnes resa 1036-1041"
  • Carl L. Thunberg (2010). "Ingvarståget och dess monument. En studie av en runstensgrupp med förslag till ny gruppering"
  • Lars Lönnroth (2013). "En medeltida fantasyroman". Axess 4/2013.

Externa länkarRedigera