Ingalill (dikt)
Ingalill är en dikt av Gustaf Fröding, ur diktsamlingen Guitarr och dragharmonika. Dikten publicerades ursprungligen tillsammans med ”Herr Sölfverdals visa” och ”Herr Lager och Skön fager” i häftet Tre Gammaldags Visor 1893 och upptogs först i Guitarr och dragharmonikas andra upplaga.
Inspiration
redigeraDikten är inspirerad den medeltida balladen om Inga liten kvarnpiga, som handlar om en fattig flicka, som spelar så gripande att hon trollbinder alla med sitt spel, inklusive kungen, som hon sedan gifter sig med. Andra strofens två inledande rader är ett direkt citat från en folkvisevariant av balladen, upptecknad i början av 1800-talet:[1][2]
Inga lilla, Inga lill, qväd visan för mig Mitt halva kungarike det vill jag gifva dig.
Eftersom dikten utspelar sig i borgmiljö ser John Landquist en inspiration från Walter Scotts riddarromantik.[3]
Tonsättningar
redigeraDikten har tonsatts av flera kompositörer, bland andra Nanny Lejdström och Eyvind Alnæs. Den mest kända tonsättningen har gjorts av Wilhelm Stenhammar.
Övrigt
redigeraDikten har gett namn åt gatan Ingalills väg i stadsdelen Kronoparken i Karlstad.
Externa länkar
redigera
Wikisource har originalverk som rör Ingalill (dikt).
Referenser
redigera- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200730072734/https://musikverket.se/svensktvisarkiv/files/2017/06/Vislex_-Inga_liten_kvarnpiga.pdf. Läst 8 augusti 2020.
- ^ Knut Warmland, Den sorgsne skrattarn. En bok om Frödings dikter 2004, Gustaf Fröding-sällskapet/Wahlström & Widstrand.
- ^ John Landquist, Gustaf Fröding. En psykologisk och litteraturhistorisk studie, Albert Bonneier förlag, 1916.