Indokinesisk alkippa

fågelart i Sydostasien

Indokinesisk alkippa[2] (Alcippe grotei) är en fågel som numera placeras i den nyligen erkända tättingfamiljen alkippor.[3]

Indokinesisk fulvetta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAlkippor
Alcippeidae
SläkteAlcippe
ArtIndokinesisk alkippa
A. grotei
Vetenskapligt namn
§ Alcippe grotei
AuktorDelacour, 1926
Synonymer
Indokinesisk fulvetta

Utseende och läten redigera

Indokinesisk alkippa är en 16,5 cm lång grå och brun fågel. Den är grå på mantel och hjässa, rostbrun på resten av ovansidan. Huvudet har en brunaktig ton med ett svart ögonbrynsstreck som sträcker sig bakot nacken. Undersidan är vitaktig. Den är mycket lik bergalkippan, men skiljer sig genom bruna flanker och svagare ring runt ögat. Sången beskrivs i engelsk litteratur som "yu-chi-chiwi-chuwoo, yu-uwit-ii-uwoo", medan bergalkippan återges "yi-yuii-uwee-uwee".

Utbredning och systematik redigera

Indokinesisk alkippa delas in i två underarter med följande utbredning:[4]

  • Alcippe grotei grotei – förekommer i norra och centrala Annam och angränsande Laos
  • Alcippe grotei eremita – förekommer i sydöstra Thailand

Tidigare behandlades den som underart till bergalkippan (Alcippe peracensis) men urskiljs numera som egen art. Detta stöds av genetiska studier.[5]

Släktes- och familjetillhörighet redigera

Länge placerades arterna i Schoeniparus, Lioparus, Fulvetta och Alcippe i ett och samma släkte, Alcippe, men flera genetiska studier visar att de är långt ifrån varandras närmaste släktingar och förs nu istället vanligen till flera olika familjer,[6][7][8] där arterna till Alcippe verkade utgöra systergrupp till fnittertrastarna och fördes till den familjen. Senare genetiska studier[9] har dock visat att de utgör en mycket gammal utvecklingslinje och urskiljs därför av exempelvis tongivande International Ornithological Congress (IOC) till en egen familj, Alcippeidae.[3]

Levnadssätt redigera

Fågeln hittas i städsegrön lövskog och ungskog. Den ses vanligen i par eller smågrupper med upp till sju individer, ofta tillsammans med andra arter. Födan består av insekter. Den bygger ett litet skålformat bo av döda löv och mossa och placerar det i en buske, ett sly eller i en ormbunke. Den lägger två ägg.

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen och lingvisten Hermann Grote (1882-1951).[10]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Birdlife International 2012 Alcippe grotei Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Moyle, R.G., Andersen, M.J., Oliveros, C.H., Steinheimer, F.D. & Reddy, S. (2012) Phylogeny and biogeography of the core babblers (Aves: Timaliidae). Syst. Biol. 61(4): 631–651.
  6. ^ Pasquet, E., E. Bourdon, M.V. Kalyakin, and A. Cibois (2006), The fulvettas (Alcippe, Timaliidae, Aves): a polyphyletic group, Zool. Scripta 35, 559-566.
  7. ^ Collar, N.J. (2006), A partial revision of the Asian babblers (Timaliidae), Forktail 22, 85-112.
  8. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  9. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  10. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Tryckta källor redigera

  • del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  • Robson, Craig; Birds of Thailand, 2002. Princeton University Press, ISBN 0-691-00700-4.
  • Robson, Craig ; A Field Guide to the Birds of Thailand, 2004 ISBN 1-84330-921-1

Externa länkar redigera