Ille var en svensk adelsätt utgrenad ur Sune Sunessons ätt en medeltidsätt, som inte själv använde namnet Ille men som gav ursprung till andra ätter med samma vapen och detta namn.

Ille
UrsprungBjärnå
Förgrenad urSune Sunessons ätt
StamfarSune Sunason
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1625
Gradadlig ätt nr 60
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1697
SvärdssidanGustaf Ille, död 1670
SpinnsidanSofia Giös, död 1697

Ättens vapen var en högervänd, behandskad hand, och ledde sitt ursprung till Sune Sunason till Heinlaks i Tenala socken i Finland. Sune Sunason var domhavande i Vemo härad, var riksråd 1435 och lagman i Norra Finland 1437–1446.

Sune Sunasons dotter Valborg Sunesdotter var gift två gånger.

Från hennes första gifte med väpnaren Per Axelsson och sonsonen Sune Andersson till Kahiluoto fortsatte släktlinjen genom dennes dotter Margareta, som var gift med Peder Olsson till Mälkilä i Bjärnå, från dem härstammar Ille, Jeppe Perssons ätt.

Från hennes andra gifte med underlagmannen i Norra Finland fogden Bengt Mårtensson (uggla) härstammar via hennes dotter Ingrid Bengtsdotter, gift med häradshövdingen Per Henriksson. Från dem härstammar den på riddarhuset introducerade adliga ätten Ille.[1]

Ätten utslocknade på svärdssidan med Gustaf Ille till Prästkulla, död 1670, och på spinnsidan med Sofia Giös, död 1697.

KällorRedigera

  • Elgenstierna, Gustaf (1957). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36. 

ReferenserRedigera