Ida Trotzig
Ida Trotzig, född Magnét [1] 6 september 1864 i Kalmar, död 5 november 1943 i Stockholm, var en svensk fotograf, etnograf, japanolog, författare och målare som tillbringade drygt 30 år omkring sekelskiftet 1900 i Japan.
| Ida Trotzig | |
 Ida Trotzig, svartvitt fotografi | |
| Född | Ida Bertha Magnét 6 september 1864 Kalmar, Kalmar län |
|---|---|
| Död | 5 november 1943 (79 år) Stockholm |
| Bosatt i | Sverige, Japan |
| Nationalitet | Sverige |
| Forskningsområde | etnografi, japanologi |
| Känd för | Zui-Ki-Tei, fotografier från Japan |
| Maka eller make | Herman Trotzig |
| Barn | Inez Stenberg |
Biografi redigera
Tidiga år, Japan redigera
Hon var dotter till byråchefen Henrik Magnét och Bertha Trotzig och från 1888 gift med sin morbror[1] och superintendenten i Kobe, Herman Trotzig. Därav följde en flytt till Kobe i Japan, där Herman Trotzig var polischef i Hyōgo prefektur.[1] Ida Trotzig lärde sig japanska, och deras dotter Inez föddes 1894.
Efter en del svåra år utbildade Ida Trotzig sig i japansk konst, historia, filosofi och religion. Av en dotter till en samuraj invigdes hon i den japanska teceremoniens hemligheter. Det var sedan nära till hands att fortsätta studierna med ikebana, den japanska konsten att ordna blommor.
Ida Trotzig hörde tillsammans med konstsamlaren Didrik Bildt, etnografen Hjalmar Stolpe och diplomaten Folke Cronholm till dem som försåg Etnografiska museet med viktiga samlingar av japanska föremål. Från hemmet i Kobe skickade hon resebrev och artiklar. Hon kom att skriva flera böcker om japanska ämnen, först ett urval japanska sagor 1911 för Barnbiblioteket Saga (nr 40)[2]. Ida Trotzig var examinerad mästare i chadō (茶道), "téets väg" och gav 1911 ut en bok[3] i ämnet med förord av Sven Hedin.[4]
Åter i Sverige redigera
Efter återkomsten till Sverige 1921, efter makens död 1919[1] och över trettio års vistelse i Japan, fortsatte hon skriva och hålla föredrag om japanska kulturföreteelser. Ida Trotzig hade fått stor kunskap inom japansk teceremoni och hon blev den första som introducerade teceremonin i Sverige.
Hon blev 1921 anställd av tefirman James Lundgren & Co i Göteborg. Genom skrifter och föredrag i skolor och föreningar fick hon upp svenskarnas intresse att dricka te. Hon var idégivare till det första japanska tehuset Zui ki tei vid Etnografiska museet i Stockholm, invigt 1935.[5] Etnografiska museet innehar en samling japanska verktyg[6] som användes vid byggandet av tehuset. Verktygen skänktes av Ginjiro Fujihara och James Lundgren & Co. Hantverkarna som byggde tehuset, Tokusaburo Ukigaya och Kunio Taniguchi, överlämnade verktygen.
Efter Ida Trotzigs död 1943 blev efterlämnade manuskript, artiklar och anteckningar deponerade hos Etnografiska museet i Stockholm. Där fanns bland annat ett manuskript om japanska blomsterarrangemang, skrivet i början av 1920-talet och senare utgivet 1990. Boken beskriver ingående ikebana, dels tekniskt hur man preparerar blommor och arrangerar dem och dels tankevärlden bakom blomsterkonsten (symboliken med japanernas säregna känsla för naturen).
Måleri redigera
Trotzig studerade målning vid Tekniska skolan i Stockholm 1884–1886 och fortsatte sina studer i Japan efter flytten 1888; hon blev den första europeiska kvinna som avlagt en examen vid ett japanskt universitet. Hon studerade bland annat japanskt tuschmåleri samt blomsterkulturen vid blomsterskolan Ikebana i Kobe.Hennes konst består av kopior av gamla japanska målningar i tusch eller vattenfärg målade på siden.
Hon var representerad i Riksförbundet för bildande konsts vandringsutställning Japansk konst och konsthantverk 1956–1957. Trotzig är representerad vid bland annat Etnografiska museet och Kalmar konstmuseum.[7]
Familj redigera
Dottern Inez gifte sig 1917 med direktör Sven Stenberg, som då arbetade i Japan. Deras dotter Gaby Stenberg föddes i Tokyo i Japan 1923 och flyttade med föräldrarna till Sverige samma år.
Paret Ida och Herman Trotzig fick även två andra döttrar. Båda två dog i samband med en tyfon.[1] Ida Trotzig är gravsatt i Gustav Vasa kyrkas kolumbarium vid Odenplan i Stockholm.[8]
Bibliografi redigera
- Cha-no-yu : japanernas teceremoni. Populära etnologiska skrifter, 99-0875726-1 ; 9. Stockholm. 1911. Libris 22548613. https://runeberg.org/tichanoyu/
- I solens land / med illustrationer av Ingeborg Uddén och japanska konstnärer ; redaktör: A. Hammarlund. Sagas julbok ; [14]. Stockholm. 1915. Libris 3138714
- Japansk blomsterkonst. Böcker om konst (Signum), 99-0345976-9. Lund: Signum. 1990. Libris 7767575. ISBN 91-87896-04-4
Utgivare redigera
Källor redigera
Tryckta källor redigera
- Gaby Stenberg: Ida Trotzig. Min mormor, Japanpionjären, Ellerströms förlag, Ungern 2009, ISBN 978-91-7247-216-7
- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 478, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Noter redigera
- ^ [a b c d e] Braw, Monica (3 juli 2010). ”Ett levande förflutet”. SvD.se. https://www.svd.se/ett-levande-forflutet. Läst 2 juni 2018.
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Ida Trotzig; Cha-No-Yu Japanernas Teceremoni, Populära Etnologiska Skrifter 9. Cederquists Grafiska AB, Stockholm 1911.
- ^ ”Trotzig Ida”. carl.kulturen.com. http://carl.kulturen.com/web/object/392546. Läst 2 juni 2018.
- ^ ”Etnografiska museet - samling 1935.31 (japanska verktyg).”. http://collections.smvk.se/carlotta-em/web/object/1005000. Läst 4 september 2018.
- ^ Kalmar konstmuseum
- ^ ”Trotzig, Ida Bertha”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/280c59a9-cdf9-4622-b4ab-d1330c655e73. Läst 20 januari 2024.
Vidare läsning redigera
- Ulla Wagner: Det drömda Japan - Ida Trotzigs fotosamling från Meiji-tidens Japan, Carlsson, Stockholm 2009, ISBN 978-91-7331-278-3, i serien Kulturperspektiv (Stockholm) nr 19, ISSN 0282-2210