Hugo Elliot

Hugo Isak Elliot, född 11 december 1870 på Mariedals slott, Skaraborgs län, död 12 november 1953, var en svensk ämbetsman.

Elliot blev juris utriusque kandidat i Uppsala 1898, genomförde tingstjänstgöring 1898–1901, var tjänsteman i Kammarkollegium 1901–1912, amanuens 1903–1909 och t.f. kanslisekreterare i jordbruksdepartementet 1909–1913, föredragande i Regeringsrätten 1909–1913, byråchef i Pensionsstyrelsen 1914–1936, generaldirektörens ställföreträdare där 1924–1933 och t.f. generaldirektör där 1933–1937.

Elliot var en av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden 1924–1937, ledamot i 1928 års pensionsförsäkringskommitté, sekreterare hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund 1908–1927, ordförande i styrelsen för Föreningen för lytta och vanföra i Stockholm sedan 1920, styrelseledamot och kassaförvaltare i svenska vanföreanstalternas centralkommitté sedan 1921, dess byråföreståndare sedan 1937, ledamot och vice ordförande i allmänna civilförvaltningens lönenämnd 1928–1935, styrelseledamot i AB Svenska Tobaksmonopolet 1925–1931, ordförande i Föreningen för välgörenhetens ordnande sedan 1936 och i styrelsen för Bångska stiftelsen från 1940.

Elliot deltog som sakkunnig i flera utredningar om bland annat socialförsäkring, vanföre-, skogs- och tuberkulosvård. Han skrev uppsatser i sociala handböcker och tidskrifter. Elliot är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Källor

• Elliot, Hugo Isak i Vem är det 1943
• Döda 1943–1956 i Vem är det 1957
• Elliot, Hugo Isak på SvenskaGravar.se