Bengt Holger Lundbäck, född 24 oktober 1917 i Nederkalix församling i Norrbottens län, död 6 december 2010 i Danderyds församling i Stockholms län,[1] var en internationellt erkänd svensk läkare och professor inom virologi.

Holger Lundbäck
Född24 oktober 1917
Nederkalix församling i Norrbottens län, Sverige
Död6 december 2010 (93 år)
Danderyds församling i Stockholms län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
ForskningsområdeVirologi
InstitutionerKarolinska Institutet
Alma materKarolinska Institutet

Biografi

redigera

Holger Lundbäck var son till lantbrukaren Carl Olof Lundbäck och dennes hustru Maria. Han växte upp under knappa förhållanden och avlade studentexamen i Malmö 1936 efter korrespondensstudier vid Hermods.[2][3] Han avlade medicine kandidat-examen vid Uppsala universitet 1940, medicine licentiat-examen 1945 och blev medicine doktor vid Karolinska Institutet 1952[2] med avhandlingen Studies on the Wassermann reaction[4] om syfilisdiagnostik.[3] Han var docent i virologi vid Karolinska Institutet 1953–1961 och professor från 1961. Han var avdelningsföreståndare vid Statens bakteriologiska laboratorium 1953–1962 och föreståndare där 1962–1982.[5]

Han tjänstgjorde i Israel och Genève för Världshälsoorganisationen (WHO). Inom WHO var han ledamot av Global Commission for the Eradication of Small-Pox och av Expanded Programme on Immunization i Global Advisory Group. Han gjorde stora internationella insatser för vaccination, särskilt beträffande smittkoppor och i arbetet mot lepra (spetälska) i Afrika. Åren 1975–1981 var han ordförande för International Commission for the Micro-Biological Specification of Foods.[3] Lundbäck var vidare vice ordförande i svenska Rädda Barnen 1975–1992[6] och ordförande i Sankt Lukasstiftelsen 1979–1990.[5]

Holger Lundbäck invaldes 1972 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6]

Externa länkar

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, DVD-ROM, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
  2. ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 853 .
  3. ^ [a b c] Herolf, Gunilla (2011). ”Minnesord över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (4/2011): sid. 11. http://kkrva.se/wp-content/uploads/Artiklar/114/kkrvaht_4_2011_3.pdf. 
  4. ^ Lundbäck, Holger (1952). Studies on the Wassermann reaction. Uppsala: Almqvist & Wiksell .
  5. ^ [a b] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 383. ISBN 91-975132-7-X .
  6. ^ [a b] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 177. ISBN 91-630-4181-2 .