Hjalmar Eriksson

svensk skribent

Erik Hjalmar Eriksson, född den 25 september 1895 i Nora bergsförsamling, död den 5 maj 1973 i Nol[1], var en svensk gruvarbetare och författare.

BiografiRedigera

Eriksson var gruvarbetare i Grängesberg i nära femtio år. I sitt författarskap gestaltade han underjordsarbetarnas arbetsliv, byggt på egna erfarenheter. Han kombinerade i sina realistiska romaner kärvt manliga porträtt med kulturhistoriskt intressanta skildringar av kvinnornas och familjelivets tillvaro.

BibliografiRedigera

  • Järn och bröd : en bergslagshistoria. Stockholm: Koop. förb. 1946. Libris länk 
  • Arbetets melodi : en gruvarbetarroman. Stockholm: Federativ. 1948. Libris länk 
  • Från intet allt vi vilja bli ... : [biografi över Gustaf Adolf Hedlund]. Stockholm: Arbetarkultur. 1955. Libris länk  - Behandlar Svenska Gruvindustriarbetareförbundets grundare.
  • Folket i Loälvsdalen : historisk roman från Värmlands finnskogar. Tidens bokklubb. Stockholm: Tiden. 1960. Libris länk 
  • Du trygga folk. Stockholm: Federativ. 1968. Libris länk 
  • Gruvans sång : roman. Stockholm: LT. 1969. Libris länk 
  • Lille Hugo : berättelser från gruvorna och skogarna. Stockholm: Federativ. 1972. Libris länk. ISBN 91-85016-01-2 

KällorRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 7 : 1860-2017. Sveriges släktforskarförbund. 2018. Libris länk. ISBN 9789188341280