Wikipedia

Hermann Goetz

tysk kompositör

Hermann Gustav Goetz, född 7 december 1840 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad), död 3 december 1876 i Hottingen nära Zürich, var en tysk tonsättare som tillbringade mesta tiden av sin karriär i Schweiz. Han är mest känd för sin opera Der Widerspenstigen Zähmung (1872), efter Shakespeares komedi Så tuktas en argbigga.

Hermann Goetz
Född7 december 1840[1][2][3]
Königsberg[4]
Död3 december 1876[1][2][3] (35 år)
Hottingen nära Zürich, Schweiz
BegravdRehalpkyrkogården
Medborgare iKonungariket Preussen
Utbildad vidSternkonservatoriet
SysselsättningKompositör[5], pianist
Redigera Wikidata

Biografi

redigera
 
Stadskyrkan i Winterthur.

Goetz föddes i Königsberg i Ostpreussen som son till en musikälskande ölbryggare. Han lärde sig tidigt att spela piano, arbetade som dirigent för privata amatörföreställningar och började komponera en sonat för piano fyra händer vid 15 års ålder. Han gick också på läroverket i sin hemstad. Från 1857 tog Louis Köhler, som bodde i Königsberg, över hans musikaliska utbildning. Han kom i kontakt med musik redan i barndomen men han fick sina första seriösa pianolektioner först 1857 – även om han hade börjat komponera några år tidigare. I slutet av 1850-talet påbörjade han examenstudier i matematik, men hoppade av efter tre terminer för att studera vid musikskolan Sternska konservatoriet i Berlin. Här studerade han piano och komposition för Hans von Bülow, kontrapunkt och instrumentering för Hugo Ulrich och dirigering för Julius Stern. Med strålande framgång spelade han sin pianokonsert i Ess-dur vid slutprovet 1862 och avslutade därmed sina studier. 1863 flyttade han till Schweiz och året därpå utnämndes Goetz till stadsorganist i Winterthur (tack vare Carl Reinecke), där han efterträdde Theodor Kirchner. I Winterthur lärde han ut pianospel och började göra sig ett namn som kompositör, pianist, dirigent, organist och pianolärare. Den 22 september 1868 gifte han sig med Laura Wirth, äktenskapet förrättades av deras gemensamma vän (och Goetz librettist) Joseph Victor Widmann. Två år senare flyttade paret till byn Hottingen, idag en förort till Zürich, men Goetz förblev anställd i Winterthur till 1872. Mellan 1870 och 1874 skrev han recensioner i en musiktidskrift.

Efter tio år som kritiker, pianist och dirigent tillbringade han sina tre sista år med att komponera. På grund av en tilltagande tuberkulos, som han hade lidit av sedan 1850-talet, var Goetz tvungen att dra sig tillbaka från undervisning och konsertframträdande.

Dirigenten Felix Weingartner tyckte det var "obegripligt att hans förtjusande komiska opera Der Widerspenstigen Zähmung så totalt hade försvunnit från repertoaren."[6] En annan stor beundrare av Goetzs kompositioner var George Bernard Shaw, som hyllade Goetzs Symfoni i F som likvärdig Mendelssohn, Schumann och Brahms.[7]

Goetz avled av tuberkulos vid en ålder av 35 i Hottingen och ligger begraven i Zürich.

Stil

redigera

Även om Goetz visade ett aktivt intresse för de viktiga, artistiska trenderna av sin tid (å ena sidan Liszt och Wagner, å andra sidan Brahms), var hans egen kompositionsstil mer påverkad av Mozart och Mendelssohn, och till mindre grad av Schumann. Goetzs musik kännetecknas av lyriskhet och stor klarhet, och kan i allmänna termer definieras som stilla och introvert. Så gott som alltid undverk Goetz spektakulära effekter. En stor sakkunskap i kompositionsteknik är karaktäristisk för Goetzs stil, vilken är särskilt uppenbar i samhörigheten av motiv och satsernas tekniska djup.

Goetz var ingen radikal förgrundsgestalt för nya musikaliska vägar, utan snarare en kompositör i total kontroll av sin kompositionsteknik. Under en lång tid var han totalt bortglömd, även om Gustav Mahler framförde flera av hans verk; endast sedan 1990-talet har hans verk spelats på nytt.

Verk

redigera

Bland Goetzs kompositioner återfinns en symfoni, två pianokonserter, en violinkonsert i en sats, åtskilligt med pianomusik, en pianotrio, pianokvartett, pianokvintett, och sonat för fyrhändigt piano (två pianister). Det finns också två operor, Der Widerspenstigen Zähmung (efter Shakespeares Så tuktas en argbigga) samt, avsevärt mindre framgångsrik, treaktsoperan Francesca von Rimini till libretto av kompositören och Joseph Victor Wildmann, byggd på Dantes Inferno (premiär i Mannheim, 30 september 1877).[8]

Operor

redigera

Vokalverk

redigera
  • Psalm 137 för sopran, kör och orkester, Op. 14 (1864)
  • Nenie (en dikt av Friedrich Schiller) för kör och orkester, Op. 10 (1874)
  • sånger
  • koralhymner

Orkesterverk

redigera
  • Symfoni i e-moll (1866, endast fragment återstår)
  • Symfoni i F-Dur, Op. 9 (1873)
  • Vårouvertyr, Op. 15 (1864)
  • Pianokonsert Nr. 1 i Ess-Dur (1861)
  • Pianokonsert Nr. 2 in B-Dur, Op. 18 (1867)
  • skisser av en tredje pianokonsert i D-Dur
  • Violinkonsert i G-Dur, Op. 22 (1868)

Kammarmusik

redigera
  • Pianotrio i g-moll, Op. 1 (1863)
  • Tre lätta stycken, för violin och piano (1863)
  • Stråkkvartett i B-Dur (1865–66)
  • Pianokvartett i E-Dur, Op. 6 (1867)
  • Pianokvintett i c-moll, Op. 16 (1874)

Pianomusik

redigera
  • 2 sonatiner (F-Dur, Ess-Dur), Op. 8 (1871)
  • Lose Blätter, Op. 7 (1864–69)
  • Genrebilder, Op. 13 (1870–76)
  • Fyrhändig sonat för piano i D-Dur (från 1855)
  • Fyrhändig sonat för piano i g-moll, Op. 17 (1865)

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hermann Goetz, 21 oktober 2022.

Noter

redigera
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6ft8wtp, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Hermann-Gotztopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Goetz,_Hermann, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ Operone, Operone kompositörs-ID: goetz, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Felix Weingartner: The Symphony Writers Since Beethoven (London: William Reeves, 1963), s. 68–69. Goetz hänvisas konstant till som "Hermann Götz". (På samma sätt är Bruckner namngiven som "Anton Brückner".)
  7. ^ ”Hermann Goetz – The Classical Music Guide Forums”. www.classicalmusicguide.com. http://www.classicalmusicguide.com/viewtopic.php?f=6&t=9156. 
  8. ^ ”Der widerspentigen Zähmung vn Goetz”. www.operone.de. Arkiverad från originalet den 15 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110615172604/http://www.operone.de/opern/francrimini.html. Läst 23 mars 2009. 

Källor

redigera
  • Svensk uppslagsbok. Malmö, 1932.
  • Eduard Kreuzhage: Hermann Goetz. Sein Leben und seine Werke. Leipzig 1916.
  • Georg Richard Kruse: Hermann Goetz Briefwechsel und seine Widerspenstige. Teil 1., Teil 2., Teil 3. In: Schweizer Illustrierte, Bd. 14, 1910.
  • Marek Bobéth: Hermann Goetz. Leben und Werk. Amadeus, Winterthur 1996. ISBN 3-905049-68-6
  • Max Kalbeck: Über Brahms’ „Mitarbeit“ an Goetz’ Francesca von Rimini. In: Johannes Brahms, 3. Band, 1. Halbband, 2. Kapitel.
  • Eberhard Neumann-Redlin von Meding: Hermann Goetz (7. Dezember 1840–3. Dezember 1876). Königsberger Bürgerbrief 58 (2002), S. 34–35.
  • Joseph Victor Widmann: Persönliches über den Componisten Hermann Götz. I: Wiener Allgemeine Zeitung № 703 vom 11. Februar 1882, S. 1 f. (Feuilleton; Digitalisat bei ANNO).
  • Liselotte Homering, Hermann Goetz (1840–1876). Ein wiederentdeckter Komponist und seine Beziehungen zum Mannheimer Nationaltheater, i: Die Tonkunst, Jg. 15, Nr. 4 vom Oktober 2021, S. 414–425

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hermann_Goetz&oldid=56078359”