Sternska konservatoriet (tyska: Stern'sches Konservatorium) var en privat musikskola i Berlin, verksam mellan 1850 och 2001. Skolan är i dag del av Universität der Künste.

Konservatoriet grundades som Berliner Musikschule[1] av Julius Stern, Adolf Bernhard Marx och Theodor Kullak på Dorotheenstraße 54.[2] Skolan var Berlins första musikutbildningsinstitut och stadens ledande fram till grundandet av Königlich Akademischen Hochschule für ausübende Tonkunst 1869.[3] Valbara ämnen var inledningsvis sång, piano och komposition,[2] och redan från begynnelsen lockade skolan utländska studenter från hela världen.[3]

Kullak lämnade konservatoriet 1855 efter interna konflikter och uppförde egen en musikakademi, Neue Akademie der Tonkonst. När Marx tog avsked två år senare, blev Stern ensam ägare och skolan erhöll namnet Sternska konservatoriet.[4] 1886 avled Stern och ny chef blev Jenny Meyer,[3] som 1894 ersattes av Gustav Hollaender. Denne grundade 1906 ytterligare en musikskola i Charlottenburg på Kantstraße 8, och kvarstod som konservatoriets ledare fram till sin bortgång 1915.[2] 1916 övertogs ledarskapet av Alexander von Fielitz.[2] På 1930-talet tömde nazisterna alla statliga universitet på judiska elever och lärare.[3] Judar portades från konservatoriet, men Gustav Hollaenders barn, Knut Hollaender och Susanne Landsberg, bildade 1936 en privat judisk musikskola i Charlottenburg. 1941 stängdes skolan, och syskonen Hollaender deporterades och mördades.[2] Konservatoriet hette Konservatorium der Reichshauptstadt Berlin fram till freden 1945, då det bytte namn till Städtisches Konservatorium.[2]

1966 ombildades det till Julius Stern-institutet och slogs samman med Hochschule für Musik und Darstellende Kunst.[2] Sedan 2001[5] är den en del av musikfakulteten vid Universität der Künste. Fakulteten utbildar särskilt begåvade barn i åldrarna 9 och 19, och driver en egen kammarorkester som också ger konserter utanför universitetet.[2]

Ledare redigera

Lärare redigera

Alumner redigera

Referenser redigera

  1. ^ Haimo, Ethan; Feisst, Sabine, red (2016). Schoenberg's Early Correspondence. Oxford University Press. sid. 110. ISBN 9780195383720 
  2. ^ [a b c d e f g h] ”Julius-Stern-Institut für musikalische Nachwuchsförderung”. Bezirksamt Charlottenburg-Wilmersdorf. https://www.berlin.de/ba-charlottenburg-wilmersdorf/ueber-den-bezirk/kultur-und-wissenschaft/universitaeten/artikel.158919.php. Läst 13 augusti 2022. 
  3. ^ [a b c d] ”Berlin als Ausbildungsort – Personen-Datenbank des Stern'schen Konservatoriums”. Universität der Künste Berlin. https://www.udk-berlin.de/universitaet/fakultaet-musik/institute/institut-fuer-musikwissenschaft-musiktheorie-komposition-und-musikuebertragung/musikwissenschaft/forschung/abgeschlossene-forschungsprojekte/berlin-als-ausbildungsort-personen-datenbank-des-sternschen-konservatoriums/. Läst 13 augusti 2022. 
  4. ^ Singer, Sandra L (2003). Adventures Abroad: North American Women at German-Speaking Universities 1868–1915. Praeger. sid. 171. ISBN 0313323712 
  5. ^ Frühauf, Tina (2021). Transcending Dystopia: Music, Mobility, and the Jewish Community in Germany, 1945–1989. Oxford University Press. sid. 78. ISBN 9780197532997