Henry Herbert, 4:e earl av Carnarvon

brittisk politiker

Henry Howard Molyneux Herbert, 4:e earl av Carnarvon (född 24 juni 1831 i Mayfair i London, död 29 juni 1890 i Mayfair i London) var en brittisk statsman, far till George Herbert, 5:e earl av Carnarvon.

Henry Herbert, 4:e earl av Carnarvon
Född24 juni 1831[1][2][3]
London
Död29 juni 1890[1][2] (59 år)
Portman Square, Storbritannien
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidChrist Church College
Eton College
SysselsättningPolitiker, arkeolog
Befattning
Storbritanniens kolonialminister
Irlands lordlöjtnant
Ledamot av Brittiska överhuset
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaEvelyn Stanhope
(g. 1861–)[4][5]
Elizabeth Carnarvon
(g. 1878–)[4][5]
BarnLady Winifred Anne Henrietta Christiana Herbert (f. 1864)[6][4]
George Herbert, 5:e earl av Carnarvon (f. 1866)[4]
Lady Margaret Leonora Evelyn Selina Herbert (f. 1870)[6][4]
Lady Victoria Alexandrina Mary Cecil Herbert (f. 1874)[6]
Aubrey Herbert (f. 1880)[4]
Mervyn Robert Howard Molyneux Herbert (f. 1882)[6]
FöräldrarHenry Herbert, 3:e earl av Carnarvon[4]
Henrietta Anne Howard-Molyneux-Howard[6][4]
SläktingarAuberon Herbert (syskon)[4]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society
Fellow of the Society of Antiquaries
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Carnarvon ärvde vid 18 års ålder earlvärdigheten och började 1854 sin politiska bana i överhuset, där han snart tilldrog sig uppmärksamhet genom sina åsikter i koloniala frågor. Han var februari 1858 till juni 1859 understatssekreterare för kolonierna under lord Derby och blev i juni 1866 kolonialminister i Derbys andra ministär. Han genomförde som sådan 1867 lagen om de kanadensiska koloniernas federativa sammanslutning, men avgick i mars samma år av missnöje med Disraelis förslag till rösträttens utsträckning.

I Disraelis andra ministär inträdde Carnarvon (februari 1874) som kolonialminister och arbetade som sådan för en sydafrikansk federation efter Kanadas mönster. I detta syfte utsände han 1875 sin vän historikern Froude för att närmare utveckla dessa planer för de ledande statsmännen i kolonierna och angav 1876 koloniernas enande som den främsta programpunkten för Kapkolonins nye guvernör, sir Bartle Frere.

Innan dessa sammanslutningsplaner, som inte fått genomslag i Sydafrika, hunnit mogna, utträdde Henry Herbert ur ministären (januari 1878), då han ogillade sin chefs orientaliska politik, som enligt Henry Herberts mening hotade att blanda in England i ett nytt Krimkrig. Salisbury gjorde honom i juni 1885 till vicekung på Irland , där han genom en försonlig politik och underhandlingar med Parnell sökte återställa lugnet. Oordningarna tilltog emellertid, och han avgick redan i januari 1886, kort innan hela ministären störtades.

Carnarvon var en kunnig arkeolog och utgav bland annat en översikt av Odysséens 12 första böcker (1886). Hans Essays, addresses and translations utgavs postumt (3 bd, 1896).

Han var gift två gånger, 1:a gången 1861 i Westminster Abbey med lady Evelyn Stanhope (1834-1875), dotter till George Stanhope, 6:e earl av Chesterfield. de fick fyra barn, däribland:

Andra gången 1878 med sin kusin Elizabeth Catharine Howard (1856-1929). De fick två barn tillsammans.

Källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Herbert, 8. Henry H., 4:e earl af Carnarvon, 1904–1926.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Henry Herbert, 4th Earl of Carnarvon, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Henry Howard Molyneux Herbert, 4th earl of Carnarvon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]