Öppna huvudmenyn

Helsingforsdeklarationen från 1964 föreskriver etiska regler för forskning på människor. Deklarationen antog av World Medical Association (WMA) och riktas till läkare och andra som deltar i medicinsk forskning. Deklarationen är en central forskningsetisk riktlinje. Den är inte juridiskt bindande men påverkar nationella lagstiftning i olika länder.[1] Deklarationen avser all forskning som använder sig av prover och data som går att identifiera. Den mest kanske grundläggande principen i deklarationen är att omsorgen om individen ska vara i centrum, det vill säga gå före både vetenskapens och samhällets intressen.[1] Till de etiska riktlinjerna hör att man måste ha informerat samtycke från en försöksperson, eller för omyndiga personer en person som har försökspersonens bästa för ögonen. I deklarationen kan man också läsa att deltagarnas privatliv måste värnas om och den information man erhåller måste vara konfidentiell.[1]

Internationella läkarförbundet har förbundit sig att följa deklarationen, och ingen tidskrift får publicera artiklar om forskning som inte utförts i enlighet med den.

Deklarationen har uppdaterats 7 gånger sedan den skrevs fram till år 2013.[2]

ReferenserRedigera