Helms klyfta
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Helms klyfta är en fiktiv plats i J.R.R. Tolkiens universum Midgård. Helms klyfta är en stor dal i nordvästra Vita bergen. Den ligger blockerad av en serie kullar kallade Helms dike, och bortom diket låg en fästning kallad Hornborgen, som vaktade ingången till Glittrande grottorna.
Beskrivning redigera
Hornborgen var en stor bergsfästning som låg nära Rohanpasset vid foten av ett berg vid namn Thrihyrne i den nordvästra delen av de Vita bergen. Fästningen stod på ett klipputsprång kallad för Hornklippan som sköt ut från den norra delen av berget. För att nå Hornborgens port var man tvungen att ta sig uppför en lång gångbro av sten. Innanför fästningen fanns det stallar och en rustkammare, samt en stor hall i den bakre delen av fästningen som grävdes ut från bergssidan. Det var där som fästningens citadell låg. Där stod också ett högt torn, där Helm Hammarhands horn fanns. När hornet blåstes så ekade det över hela klyftan och orsakade rädsla och bestörtning bland fiendens trupper.
Hornborgen omgavs av en mur som var 20 fot hög och bred nog för 4 man. Det fanns en klyfta bredvid fästningen till höger, som blockerades av en lång mur kallad Klyftmuren. Det fanns ett långt skyttevärn på muren med öppningar för bågskyttar. Tre trappor ledde ner från baksidan av muren till ravinen, och en annan trappa som ledde upp till Hornborgen. Denna mur var tämligen ogenomtränglig, med undantag av en liten kulvert som tillät vattnet från Klyftströmmen att gå igenom. Klyftströmmen forsade från de glittrande grottorna och passerade genom den lilla kulverten i Klyftmuren och slingrade sedan runt Hornborgen och under den långa gångbron till porten. Vid tiden för Ringens krig sades det att fästet aldrig intagits.
Historia redigera
Fästningen var ursprungligen gondoriansk – då under namnet Aglarond – och byggdes någon gång under Skeppskungarnas regeringstid mellan år 830 och 1149 i den tredje åldern. Den byggdes för att tillsammans med Isengård vakta Isenvaden och Rohanpasset, som utgjorde en svag punkt mellan Vita bergen och Dimmiga bergen, tillika en av de få vägarna mellan Gondor och Rohan. Fästet gavs till rohirrim av rikshovmästaren Cirion av Gondor, som också lät hantverkare reparera fästet. Rohirrims väktare av Isenvaden kom att ha sin bostad och högkvarter i just Hornborgen.
Under kriget mot dunlänningarna under Wulfs ledning sökte kung Helm Hammarhand och hans folk skydd i Hornborgen, och uthärdade en belägring under den långa vintern mellan november 2758 och mars 2759. Klyftan blev sedan känt som Helms klyfta, och fästningen fick sitt namn Hornborgen eftersom Helm ville blåsa i sitt stora horn innan han rusade fram mot fiendens läger för att krossa dem. Efter slutet av Jule (januari) hade Helms folk ont om förnödenheter och utstod svält. Helm frös senare ihjäl när han stod stående på Helms dike. Inkräktarna drevs sedan bort från hela Rohan av Helms brorson Frealaf.
Under Ringens krig var Hornborgen kung Théodens son Théodreds bas vid Helms klyfta. Även Erkenbrand, herren av Västfold, bodde där. Efter att Theodred dödades under det första slaget vid floden Isen insåg Erkenbrand att den onde trollkarlen Saruman planerat att invadera Rohan. En hel del av Västfolds folk tog tillflykten till de glittrande grottorna, och Erkenbrand samlade sina styrkor i Västfold för att undsätta borgen. Kung Théoden anlände till Helm klyfta på kvällen den 3 mars år 3019 med en styrka av 1000 Rohirrim från staden Edoras. Nästa dag utspelades det stora slaget om Hornborgen mellan Rohirrim och Sarumans armé. Den sistnämndes styrkor bestod av sammanlagt 10 000 orcher, uruk-hai och dunlänningar. Men tack vare Erkenbrands och huornernas ankomst gick emellertid rohirrim segrande ur striden, men stora delar av Hornborgens försvarsverk förstördes i slaget.