Harry Arvid Mortimer Nicolaus Bagge, född 29 november 1907 i Kristianstad, död 6 mars 1997, var en svensk diplomat.

Harry Bagge
Född29 november 1907
Kristianstad, Sverige
Död6 mars 1997 (89 år)
BegravdNorra begravningsplatsen[1]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidHandelshögskolan i Stockholm
SysselsättningDiplomat
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Bagge var son till disponent Mortimer Bagge och Elsa Olsson. Han diplomerades från Handelshögskolan i Stockholm 1932 och tog kansliexamen 1933. Bagge var löjtnant vid Wendes artilleriregementes (A 3) reserv 1934 och blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) samma år. Han tjänstgjorde i Rom 1935, Prag 1937 och var tillförordnad andre sekreterare vid UD 1939, förste sekreterare 1941, förste legationssekreterare i Bern 1944 och Köpenhamn 1945. Bagge var därefter byråchef vid UD 1947, beskickningsråd i Helsingfors 1949, sändebud i Chile 1954-1962, jämväl Bolivia 1956-1962, Tjeckoslovakien 1963-1969, jämväl Ungern 1963-1964 och Turkiet 1969-1973.[2]

Han gifte sig 1934 med friherrinnan Aimée Åkerhielm (1910-1995), dotter till bruksägaren, friherre Gustaf Åkerhielm och Amalia Wattrang.[2] Bagge är far till Gunilla (född 1935), Peter (född 1938), Fredrik (född 1943) och Hélène (född 1951).[3] Bagge avled den 6 mars 1997 och gravsattes den 20 mars 1997 på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.[4]

Utmärkelser

redigera

Bagges utmärkelser:[3]

Referenser

redigera
  1. ^ Bagge, HARRY ARVID MORTIMER NICOLAUS, Svenskagravar.se, läs online, läst: 17 juli 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 81. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0081.html 
  3. ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 87. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0111.html 
  4. ^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 01A, gravnummer 236”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/01A/236/2. Läst 21 januari 2014.