Öppna huvudmenyn

Harry Gustaf Ahlberg, född 18 april 1920Södermalm i Stockholm, död 2014 i Köpenhamn,[1][2][3] var en svensk författare. Han var under många år bosatt i Köpenhamn.

Harry Ahlberg
Harry Ahlberg.
FöddHarry Gustaf Ahlberg
18 april 1920
Maria Magdalena församling, Stockholm
Död2014 (94 år)
Köpenhamn
NationalitetSvensk Sverige
Yrke/uppdragFörfattare
MakaElisabeth Levy
(gifta 1952)

Harry Ahlberg föddes på Tavastgatan 38 på Södermalm och var son till tullpackhuskarlen Gustaf Ahlberg och Augusta, ogift Malmström. Han var anställd inom verkstadsindustrin 1937–1939, författardebuterade 1944 och arbetade inom byggnadsindustrin 1959–1966. Han avlade ingenjörsexamen i Stockholm 1963.[4]

Ahlberg har främst Stockholm och Köpenhamn som miljöer för sina skildringar. Redan i sin debut, novellsamlingen Söndag med hög hatt på (1944), visar han prov på sin profil som tecknare av rotlös ungdom. Han presenteras av förlaget på bokens omslag som "påverkad av den amerikanska hårdkokta skolan".

Efter att först ha varit metallarbetareAtlas Diesel i Nacka tillbringade Ahlberg andra världskriget till stor del som inkallad i beredskapen, han kom därför också att skriva ett flertal berättelser ur soldatens perspektiv. Han var också pionjär när det gällde att skildra idrottsmiljöer, såsom i Falkens bana (1953) och Svarte riddaren (1955). Hans roman Bogseraren går ut (1995) utgjorde femte delen i den 1970 inledda släktkrönikan Gotlänningarna.

Harry Ahlberg var kandidat vid 2013 års val till Köpenhamns stadsfullmäktige för det anarkistiska Kærlighedspartiet och då den äldste kandidaten i det danska kommunalvalet.[5]

Han gifte sig 1952 med psykologen Elisabeth Levy (född 1922), dotter till författaren Louis Levy och konstnären Margrete, ogift Erichsen.[4]

Innehåll

BibliografiRedigera

  • Söndag med hög hatt på: noveller, Geber, Stockholm, 1944
  • Kostym för maskeraden: roman, Geber, Stockholm, 1948
  • Orm på vägen: noveller, Geber, Stockholm, 1950
  • Falkens bana: roman, Geber, Stockholm, 1953
  • Små gröna hjärtan: berättelser, Almqvist & Wiksell/Geber, Stockholm, 1954
  • Svarte riddaren: roman, Almqvist & Wiksell/Geber, Stockholm, 1955
  • Ett äventyr i grönt: roman, Rabén & Sjögren/Vi, Stockholm, 1957
  • Vägen till Sydhavnen: en Köpenhamnsbok Harry Ahlberg ; med teckningar av Mats Nilsson, Rabén & Sjögren/Vi, Stockholm, 1958
  • Huset skall rivas: noveller, Tiden, Stockholm, 1967
  • Vargar och rävar: roman, Tiden, Stockholm, 1969
  • Gotlänningarna: en släktkrönika, Tiden, Stockholm, 1970
  • Kungen kör förbi: roman, Tiden, Stockholm, 1970
  • Teresa och männen, Tiden, Stockholm, 1972
  • Den galne europén: reportage, svarta humoresker, dagboksblad, Tiden, Stockholm, 1975
  • På bondkärran, Tiden, Stockholm, 1977
  • Arbetets ära, arbetets villkor: prosastycken, Tiden, Stockholm, 1979
  • Legenden som aldrig slutar: en skönlitterär dokumentation av ett rättsfall, Tiden, Stockholm, 1981
  • Navarras lejon: roman, Tiden, Stockholm, 1983
  • En bogserare kommer i hamn: roman, Tiden, Stockholm, 1986
  • Boken och bron: författarliv, Författares bokmaskin, Stockholm, 1990
  • Södra magasinet., 1991/1992, I detta skånska rum : dikter, noveller, essäer, (red.: Ann-Charlotte Alverfors och Harry Ahlberg, omslag och teckningar: Åke Arenhill) Skånes författarsällskap, Lund, 1992
  • Bogseraren går ut: roman, Tiden, Stockholm, 1995
  • Kristi rosor: en kärleksroman, Privatförlaget, Köpenhamn, 2001
  • Regementets ära eller en ung författares vedermödor: en självbiografisk berättelse, Privatförlaget, Köpenhamn, 2002
  • Falkens bana: roman, Privatförlaget, 2008

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Han behöll en personlig ton”. Skånska Dagbladet. Arkiverad från originalet den 17 september 2014. https://web.archive.org/web/20140917091118/http://www.skanskan.se/article/20140916/PERSONLIGT/140919435. Läst 27 september 2014. 
  2. ^ https://www.sydsvenskan.se/2014-09-26/harry-ahlberg
  3. ^ Dödsruna av Jan Mårtenson i Svenska Dagbladet 19 september 2014 sid.29
  4. ^ [a b] Ahlberg, Harry G, författare, Köpenh i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 28.
  5. ^ VIDEO: Se valgets yngste og ældste mødes: 93-årig tager i mod knægt på 17, Politiken, 4 november 2013

Externa länkarRedigera