Öppna huvudmenyn

Harg, Östhammars kommun

ort i Östhammars kommun

Harg är kyrkbyn i Hargs socken och en småort i Östhammars kommun. Harg är en gammal bruksort, med bland annat en större herrgård.

Harg
småort
Bruksgatan i Harg
Bruksgatan i Harg
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala län
Kommun Östhammars kommun
Distrikt Hargs distrikt
Koordinater 60°11′4″N 18°24′12″Ö / 60.18444°N 18.40333°Ö / 60.18444; 18.40333
Area 32 hektar (2015)[1]
Folkmängd 78 (2015)[1]
Befolkningstäthet 2,438 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod TX210[2]
Småortskod S0925[3]
Ortens läge i Uppsala län
Red pog.svg
Ortens läge i Uppsala län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata
Harg herrgård 1963.

HistoriaRedigera

Harg nämns i tillgängliga handlingar som by första gången 1534, men torde vara betydligt äldre. Byn bestod egentligen av två byar, Söderharg och Norrharg som båda har järnåldersgravfält i anslutning till de äldre bytomterna. Namnet visar att här under forntiden fanns en hednisk offerplats. Kronan bytte 1638 bort Norr-Harg till landshövding Hans Kyle. Hans arvingar sålde 1664 Harg till riksamiralen greve Gustaf Otto Stenbock, som 1668 fick privilegier att anlägga hamrar och masugn. Samma år köpte även Stenbock Björksta gruva i byn Björksta en mil väster om Harg. Anläggningen utfördes samma år av arrendatorn Isak Mackey. Masugnen kom att uppföras vid Stockby en bit från Harg, medan stångjärnshamrarna kom att uppföras vid Harg. Efter återkommande klagomål från bönderna efter Hargsån vars marker översvämmades av dammarna flyttades den ena av hamrarna på 1670-talet till platsen för den nuvarande Nedre hammaren. Problemen med översvämningar fortsatte dock tills en kanal grävdes mellan den nu utdikade sjön Gisslan och Löhammarsjön. Brist på träkol gjorde att Stenbock 1676 köpte Bennebol där han lät anlägga en masugn varifrån råjärn kunde hämtas till Harg. Efter Mackeys död 1694 arrenderades Harg av Stockholmsköpmannen Henrik Insen senare adlad Insenstierna. Han var gift med Eva Höök, dotter till ägaren av Gysinge bruk, och efter hans död övertog hans änka, och därefter hennes andra make Carl Broman bruket. 1707 lyckades han köpa loss Harg från Stenbocks dödsbo. Broman drogs dock med trassliga affärer och under en lång tid förvaltades Harg av hans kreditorer, handelshuset Weiland & Hollsten i Stockholm. 1719 brändes bruket av ryska flottan och alla byggnader förstördes. Ryska armén förde även bort all boskap, alla grödor och allt annat av värde vid bruket. Man erhöll åtta års skattefrihet för att återuppbygga bruket, men återuppbyggnaden gick långsamt. Mycket lita hade blivit klart när Broman avled 1722 och ännu 1730 då hans arvingar sålde det till sedermera landshövdingen friherre Erik Oxenstierna var återuppbyggnaden troligen inte klar. En enkel herrgård fanns, och möjligen började redan Erik Oxenstierna planera uppförandet av en ny herrgård. När han avled 1760 hade dock något sådant bygge påbörjats, först under sonen Carl Oxenstierna kom herrgården att uppföras och stod klar 1765. Erik Oxenstierna instiftade 1756 ett fideikommiss av Harg med underlydande, som upphörde 1969 då den siste fideikommissarien kabinettkammarherren friherre Carl Beck-Friis avled. Harg tillhörde familjen Oxenstierna till 1855, då bruket övergick i släkten Beck-Friis ägo. I slutet av 1921 upphörde stångjärnstillverkningen vid Harg. I stället tog skogsbruket över. På 1890-talet uppfördes en ångsåg mittemot vallonsmedjan. 1961 lades sågverket ned. Harg bruk omvandlades 1971 till aktiebolag.[4]

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Harg 1950–2015[5][6][7][8]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
375
1960
  
276
1965
  
204
1990
  
75 6#
1995
  
87 23#
2000
  
91 22#
2005
  
91 33#
2010
  
72 33#
2015
  
78 32#
Anm.: Upphörde som tätort 1970.
 # Som småort.

KommunikationerRedigera

Riksväg 76 går genom Harg och trafikeras av busslinje UL 857 mellan Östhammar och Hallstavik.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läst: 16 september 2013
  3. ^ Småorter 1990 : Befolkningskoncentrationer i glesbygd, Statistiska centralbyrån, 11 april 1995
  4. ^ Bergsmän och brukspatroner, Alf Nordström, s. 77-86.
  5. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  6. ^ ”Småorter 1990”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 8 februari 2012.  ”Småorter 1995”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303172846/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 8 februari 2012.  ”Småorter 2000”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141336/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2003M00/MI38SM0201.pdf. Läst 8 februari 2012.  ”Småorter 2005”. Arkiverad från originalet den 17 april 2012. https://web.archive.org/web/20120417115250/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  7. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  8. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014. 

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera