Hans Tabor
Hans Rasmussen Tabor, född 25 april 1922 i Köpenhamn, död 19 november 2003, var en dansk ambassadör och politiker. Han var utrikesminister i Jens Otto Krags regering 1967-1968.
| Hans Tabor | |
| Tid i befattningen 1 oktober 1967–2 februari 1968 | |
| Monark | Frederik IX |
|---|---|
| Född | Hans Rasmussen Tabor 25 april 1922 Köpenhamn, Danmark 
|
| Död | 19 november 2003 (81 år) |
| Gravplats | Frederiksbergs äldre kyrkogård |
| Politiskt parti | Socialdemokratiet |
| Alma mater | cand. pol. från Köpenhamns universitet |
| Yrke | Ambassadör, politiker |
| Ministär | Regeringen Jens Otto Krag II |
| Maka | Inger Petersen (gifta 1945) |
Biografi redigera
Hans Tabor var son till elektrikern Svend Ove Rasmussen (1889–1972) och Dagny Larsen Tabor (1897–?).[1] Han tog studentexamen från Birkerød statsskole 1940 och blev cand. polit. från Köpenhamns universitet 1948.[1] Kort därefter blev han sekreterare i OEEC:s generalsekretariat i Paris (1948-1950) och sedan anställd på danska utrikesdepartementet.[1] Han var sedan attaché och ambassadsekreterare för den danska delegationen i OEEC (1952-1956), sekreterare (1956-1958) och därefter kamrer på danska utrikesdepartementet (1958-1959).[1][2] Från 1959 var han ambassadsekreterare i Bryssel med ansvar för EG[förtydliga] och Euratom och från 1961 var han Danmarks fasta representant vid EG, Euratom och Europeiska kol- och stålgemenskapen med titeln minister.[1][2] Från 1963 var han dansk ambassadör i Bryssel.[2] 1964 förflyttades han till New York som dansk representant i FN och var dansk representant i FN:s säkerhetsråd 1967 samt rådets ordförande under sexdagarskriget i juni samma år.[1] I oktober 1967 utsågs han till Danmarks utrikesminister i Jens Otto Krags socialdemokratiska regering.[2] Detta mandat varade dock endast till valet i februari 1968 och Tabor utsågs till dansk ambassadör i Rom, från 1969 även i Valletta på Malta.[2] Detta uppdrag innehade han till 1974 då han åter blev ambassadör i New York.[2] Han förflyttades dock till Ottawa av utrikesminister Ove Guldberg 1975 efter att han uttalat sin åsikt om att PLO borde ha rätt inta talarstolen i FN:s generalförsamling.[1] Han stannade i Kanada till 1979 då han blev ambassadör i Paris och Danmarks fasta representant i OECD.[1] Dessa uppdrag innehade han till 1986 då han blev ambassadör i Oslo.[1]
Bibliografi redigera
- Danmark og Marshallplanen (1952)
- De seks og det økonomiske samarbejde i Vesten (1961)
- Krig og krise – trods FN (1977)
Referenser redigera
- Noter
- ^ [a b c d e f g h i] Cedergreen Bech, Svend (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Udenrigsminister/Hans_Tabor?highlight=hans%20tabor
- ^ [a b c d e f] Krak, Ove (1983). Kraks Blå Bog. Kraks Legat. sid. 1113. ISBN 87-7225-232-4
- Litteratur
- Ove Krak (red.) (1983). Kraks Blå Bog. Köpenhamn: Kraks Legat. ISBN 87-7225-232-4
- Svend Cedergreen Bech (red.) (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Köpenhamn: Gyldendal.