Halsbandssnårsparv

fågelart i Mexiko
(Omdirigerad från Halsbandsbusksparv)

Halsbandssnårsparv[2] (Pipilo ocai) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Halsbandssnårsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläktePipilo
ArtHalsbandssnårsparv
P. ocai
Vetenskapligt namn
§ Pipilo ocai
Auktor(Lawrence, 1867)
Utbredning

Utseende och läte

redigera

Halsbandssnårsparven är en stor (21 cm) och bjärt färgad sparv, med kastanjebrun hjässa, grön ovansida, svart på kinden och i ett bröstband, grå flanker och vit haka. Den är märkligt nog mycket lik den ej närbesläktade arten kastanjekronad sparv (Arremon brunneinucha), men denna har tunnare bröstband och mer gyllene ögonbrynsstreck, ej vitt. Sången hos halsbandssnårsparven skiljer sig också kraftigt, drillar uppblandat med tjippande ljud jämfört med kastanjekronade sparvens mycket ljusa och väsande sång.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Halsbandssnårsparv förekommer i bergstrakter i Mexiko och delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

Underarterna guerrerensis och brunnescens inkluderas ibland i nominatformen.[5]

Arten hybridiserar frekvent med fläckig snårsparv i norr och öster, där underarten alticol formar en hybridsvärm. I Oaxaca häckar dock underarten brunnescens sympatriskt med fläckig snårsparv utan att hybridisera.[4]

Familjetillhörighet

redigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[6][7][8][9] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[9]

Levnadssätt

redigera

Halsbandssnårsparven hittas i bergstrakter från 1500 till 3500 meters höjd. Där frekventerar den undervegetation i fuktiga skogar med tall och ek. Den håller sig ofta dold, men kan ses födosöka utmed fält eller vägrenar, framför allt i början och slutet av dagen.[4]

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[10]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Rafael Montes de Oca, mexikansk konstnär och naturforskare.[11]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pipilo ocai Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Recommended Citation Rising, J. D. (2020). Collared Towhee (Pipilo ocai), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.coltow1.01
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  7. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  8. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  9. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  10. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
  11. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

redigera