HD 43587
HD 43587 är en multipelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Orion. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 5,70[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 52,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 63 ljusår (ca 19 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 13 km/s.[2]
| HD 43587 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 06t 17m 16,139 s ± 3,26[1] |
| Deklination | +05° 06′ 00,40″ ± 2,46[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,70 (v)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G0 V[3][4] / M0 V[4][5] / M3.5 V[6] / M5 V[6] |
| B–V | +0,610[1] (totalt) |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +12,65 ± 0,30[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -187,82 ± 0,37[1] mas/år Dek.: +170,69 ± 0,28[1] mas/år |
| Parallax () | 51,95 ± 0,40[1] |
| Avstånd | 62,8 ± 0,5 lå (19,2 ± 0,1 pc) |
| Absolut magnitud () | +1,26[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,049 ± 0,016[3] / 0,67 ± 0,04[5] / 0,25 ± 0,06[6] / 0,12 ± 0,02[6] M☉ |
| Radie | 1,15 ± 0,01[3] R☉ |
| Luminositet | 1,77[2] L☉ |
| Temperatur | 5 947 ± 17[3] K |
| Metallicitet | -0,02 ± 0,02 (Fe/H)[3] dex |
| Ålder | 4,97 ± 0,52[3] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| AG+05 746, BD+05 1168, CCDM J06172+0505A, CoRoT 3474, GJ 231.1 A, GJ 9208 A, GSC 00140-01840, HIC 29860, HIP 29860, HR 2251, IRAS 06146+0507, LSPM J0617+0506, 2MASS J06171614+0506001, NLTT 16334, NSV 2896, PLX 1463, PPM 150225, SAO 113683, TD1 6615, TYC 140-1840-1, USNO-B1.0 0951-00085810, uvby98 100043587 A, WDS J06173+0506A, Gaia DR2 3317901165746471552, Gaia EDR3 3317901165746471552
HD 43587 Aab: WDS J06173+0506Aa,Ab, LEP 24A HD 43587 BC: NLTT 16333, WDS J06173+0506E, LEP 24AE [7] | |
Egenskaper redigera
Primärstjärnan HD 43587 Aa är en solliknande gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G0 V.[4] Den har en massa som är ca 1,05[3] solmassor, en radie som är ca 1,15[3] solradier och har ca 1,8 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 900 K.[3]
Washington Double Star Catalog listar fyra visuella följeslagare. Följeslagare B, upptäckt 1891, har annan egenrörelse än primärstjärnan, så den är inte fysiskt relaterad. Följeslagare C och D, som upptäcktes 1911, har bara observerats en gång, vilket i bästa fall gör deras förhållande osäkert. Följeslagare E, som först observerades 1990, har dock mycket liknande egenrörelse som primärstjärnan, vilket tyder på att den verkligen är en följeslagare. Stjärnan betecknades HD 43587 B och befanns vara en svag M-dvärg.
HD 43587 A har observerats med spektrografen Keck/HIRES.[8] Under 1998 befanns stjärnans radialhastighet dock minska med omkring åtta km/s, vilket tyder på en följeslagare till stjärnan. En anpassning gav att denna nya följeslagare har en omloppsperiod på ca 30 år, men en mycket excentrisk bana som tar den genom periastron på ungefär ett år. Denna tredje stjärna, betecknad HD 43587 Ab, befanns ha en minsta massa på ca 0,3 solmassa.
Den långa omloppsperioden hos HD 43587 Ab i kombination med att systemet ligger nära solsystemet innebär att de två komponenterna i primärsystemet skulle vara väl åtskilda sett från jorden, vilket gjorde dem till ett attraktivt mål för upplösning. Detta uppnåddes 2006 med adaptiv optik,[5] och har uppnåtts sedan dess med speckleinterferometri.[9]
Under tiden blev HD 43587 B intressant eftersom den var en lite studerad, ganska ljus M-dvärg. Som sådan var den måltavla i STEPS astrometriska kartläggning,[6] som fann att stjärnans rörelse avvek från linjär rörelse och observationer med adaptiv optik bekräftade att HD 43587 B i sig var en dubbelstjärna med en fjärde komponent, HD 43587 C. Medan dubbelstjärnans omloppstid var för lång för att avgränsa de två komponenternas dynamiska massor, fann fotometrisk analys att de båda var sena M-dvärgar.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 43587, 1 juni 2022.
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
- ^ [a b c d e f g] https://www.universeguide.com/star/29860/hd43587. Hämtad 2022-06-04.
- ^ [a b c d e f g h i] Morel, T.; et al. (2013). "Abundance study of the two solar-analogue CoRoT targets HD 42618 and HD 43587 from HARPS spectroscopy". Astronomy & Astrophysics. 552: A42. arXiv:1302.3172. Bibcode:2013A&A...552A..42M. doi:10.1051/0004-6361/201220883. S2CID 53686102.
- ^ [a b c] A Modern Mean Stellar Color and Effective Temperatures (Teff) # Sequence for O9V-Y0V Dwarf Stars, E. Mamajek, 2011, website
- ^ [a b c] Catala, C.; et al. (2006). "Adaptive Optics Observations of the Binary Star HD 43587". The Astronomical Journal. 132 (6): 2318–2325. Bibcode:2006AJ....132.2318C. doi:10.1086/508374.
- ^ [a b c d e] Pravdo, Stephen H.; et al. (2006). "Masses of Astrometrically Discovered and Imaged Binaries: G78-28AB and GJ 231.1BC". The Astrophysical Journal. 649 (1): 389–398. arXiv:astro-ph/0605306. Bibcode:2006ApJ...649..389P. doi:10.1086/506192. S2CID 119052922.
- ^ HD 43587 (unistra.fr) Hämtad 2022-06-04.
- ^ Vogt, Steven S.; et al. (2002). "Ten Low-Mass Companions from the Keck Precision Velocity Survey". The Astrophysical Journal. 568 (1): 352–362. arXiv:astro-ph/0110378. Bibcode:2002ApJ...568..352V. doi:10.1086/338768. S2CID 2272917.
- ^ Hartkopf, William I.; et al. (2012). "Speckle Interferometry at SOAR in 2010 and 2011: Measures, Orbits, and Rectilinear Fits". The Astronomical Journal. 143 (2): 42. Bibcode:2012AJ....143...42H. doi:10.1088/0004-6256/143/2/42. Archived from the original on June 29, 2017.