Harg är ett fornsvenskt ord med betydelsen kultplats, offeraltare, men också en allmännare betydelse av sten eller stenhög (hörg[1] och härg[2]).[3]På fornvästnordiska skrivs det hǫrgr, på modern isländska hörgur och på forndanska hørg.
Ordet förekommer ensamt eller som del i ortnamn.[4]
- Harg, Östhammars kommun
- Harg, Norrtälje kommun
- Harg, Nyköpings kommun
- Harg, Sigtuna kommun
- Harg, Västerviks kommun
- Västra Harg, Mjölby kommun
- Östra Harg, Linköpings kommun
Ordet harg förekommer även i förvrängd form i vissa ortnamn:
- Herrljunga (uttalas harg-unga på den lokala dialekten.
- Härja socken (1397 stavat Hargh sokn)
- Hörby (sammansatt av forndanskans hørg och by)
- Hörja (1413 stavat Hørgh)
- Höör (på 1160-talet stavat Hørg)
- Odensala socken (1286 stavat Othinsharg, "Odens harg")
- Torshälla (1252 stavat Thorsharchum, "Tors harg")
- Hårga (1324 stavat Horghum)
Noter redigera
- ^ Axel Falkman (1877). ”Ortnamnen i Skåne”. sid. 56. https://books.google.com/books?id=SoRAAAAAIAAJ&pg=PA56&lpg=PA56&dq=H%C3%B6rg+stenh%C3%B6g&source=bl&ots=sZ_ROzhQ1X&sig=ACfU3U2fxuSKgH-j2arcZRvouHkeLbpgrA&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjv0I6Io7TpAhU2mnIEHdXAB8cQ6AEwA3oECAkQAQ#v=onepage&q=H%C3%B6rg%20stenh%C3%B6g&f=false. Läst 14 maj 2020.
- ^ Steve Lando (sid=535). ”Eurasiens språkfamiljer II: En fordomlig histori”. https://books.google.com/books?id=nSTFDgAAQBAJ&pg=PA535&lpg=PA535&dq=%22h%C3%A4rg%22+stenh%C3%B6g&source=bl&ots=xKjofTWPfx&sig=ACfU3U0j4yA1Q_yMvV5g3H4tGHY3_o1hmQ&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjy6LvSuLTpAhVKmXIEHXwxDn4Q6AEwAHoECAoQAQ#v=onepage&q=%22h%C3%A4rg%22%20stenh%C3%B6g&f=false. Läst 14 maj 2020.
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 667.
- ^ Oscar Montelius (1905). Lifvet i Sverige under hednatiden. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 155