Gustavsfors, Hagfors kommun
Gustavsfors är en småort i Hagfors kommun, belägen omkring 15 kilometer norr om Hagfors mellan Uvån och Knoälven som båda vid Gustavsfors rinner ut i sjön Uppämten.
Gustavsfors | |
småort | |
Ruinerna av Gustavsfors hytta
| |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Värmland |
Län | Värmlands län |
Kommun | Hagfors kommun |
Distrikt | Gustav Adolfs distrikt |
Koordinater | 60°9′6″N 13°47′28″Ö / 60.15167°N 13.79111°Ö |
Area | 43 hektar (2020)[1] |
Folkmängd | 76 (2020)[1] |
Befolkningstäthet | 1,77 inv./hektar |
Tidszon | CET (UTC+1) |
- sommartid | CEST (UTC+2) |
Småortskod | S5713[2] |
Beb.områdeskod | 1783SB114 (1990–)[3] |
Ortens läge i Värmlands län
| |
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata |
En stor del av Uvåns vatten har numera letts om via en kanal till Knon där ett vattenkraftverk för båda vattensystemen ligger.
Historia
redigeraVid Uvåns utlopp låg tidigare Gustavfors hytta, ett så kallat bessemerverk som byggdes år 1870 av Uddeholmsbolaget.[källa behövs] Efter att bessemerverket flyttat till Hagfors 1881, tillverkades fram till 1908 stångjärn i Gustavsfors.[källa behövs] Industribyggnaderna fick sedan förfalla.
År 1921 öppnade Uddeholmsbolaget en järnväg för timmertransporter från Starrkärr vid NKlJ, strax öster om Geijersholm, till Gustavsfors. Järnvägen, som trafikerades av NKlJ, lades ned redan 1940 och revs upp 1949.[5]
Se även
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ http://www.vf.se/nyheter/hagfors/rekordvarme-i-gustavsfors Arkiverad 2 december 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2 december 2015
- ^ Järnvägsdata. Malung: Svenska Järnvägsklubben. 1992. sid. 245. ISBN 91-85098-71-X