Gustaf Duwall

svensk friherre, politiker, ämbetsman och lantmarskalk

Gustaf Duwall, född den 21 mars 1630 i Stralsund, död den 1 januari 1692 i Karnäs i Viborgs län, var en ämbetsman och lantmarskalk i svensk tjänst, upphöjd till svensk friherre.

Gustav Duwall
Duwall, Gustaf (ur Svenska landtmarskalkar).jpg
Född21 mars 1630[1]
Stralsund, Tyskland
Död1 januari 1692[1] (61 år)
MedborgarskapSverige
Utbildad vidUppsala universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker, ämbetsman
Befattning
Landshövding i Dalarnas län (1662–1692)
Lantmarskalk
Riksdagen 1675 (1675–1675)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Gustaf Duwall föddes i Stralsund som son till musketeraren, sedermera generalen, Jacob Duwall och Anna von der Berge. Efter studier vid Uppsala universitet knöts han till drottning Kristinas hov, och blev sedermera hos Karl X Gustav kammarherre. 1653 utsågs han till assessor vid Bergskollegium, för att ett par år senare anställas som marskalk vid Christer Bondes ambassad i England. 1656 utnämndes han till resident i Danmark.

Han var 1658 Sveriges utsände till England för att beklaga lordprotektorn Oliver Cromwells död och begära en engelsk flotta till Karl X Gustavs hjälp, återgick därpå som svensk resident i Danmark och utnämndes 1662 till landshövding över Stora Kopparbergs län. I sistnämnda egenskap satt han som ordförande i kommissionen över trolldomsväsendet i Dalarna. I uttryckligt syfte att med folkbildning minska trolldomshysterin bland folket, som utpekade äldre kvinnor som häxor, lät Duwall uppföra flera skolor i sitt län, däribland i Leksand.[2]

1674 blev Duvall svensk friherre, sedan titeln utlovats hans far av Gustav II Adolf och postumt tilldelats denne, och vid 1675 års riksdag var han lantmarskalk.

Gustaf Duwall var från 1654 gift med Helena Yxkull, dotter till översten Didrik Yxkull till Ogestad, Skattmansnsö med mera och Beata Oxehufvud till Hof. De fick sexton barn

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Gustaf Duwall, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17731, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ John Landquist, Pedagogikens historia, sjunde upplagan 1963, s. 274