Gunnar Hägg, född 14 december 1903 i Stockholm,[1] död 28 maj 1986 i Helga Trefaldighets församling,[2] var professor i allmän och oorganisk kemi vid Uppsala universitet 1937–1969. Hägg blev filosofie doktor vid Stockholms högskola 1929 på avhandlingen X-ray studies on the binary systems of iron with nitrogen, phosphorus, arsenic, antimony and bismuth och samtidigt docent.

Gunnar Hägg, fotograf Rune Nordlund

BiografiRedigera

Gunnar Hägg skrev flera flitigt använda läroböcker i kemi på universitetsnivå, som Kemisk reaktionslära (1940, 10:e och sista upplagan 1977). Hans mest kända lärobok är Allmän och oorganisk kemi (1963, 9:e och sista upplagan postumt 1989 reviderad av Nils-Gösta Vannerberg), som under flera decennier var den lärobok som användes i de inledande kemikurserna på universitet och tekniska högskolor i Sverige, och som ett par generationer av svenska kemister och kemiingenjörer känner som "Hägg". En engelskspråkig upplaga hade titeln General and Inorganic Chemistry (1969).

Hägg var ledamot av Vetenskaps-Societeten i Uppsala från 1940, av Vetenskapsakademien från 1942, av Fysiografiska Sällskapet i Lund från 1943, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) från 1957. Han var ledamot av Nobelkommittén för kemi från 1965. Han tilldelades 1969 IVA:s stora guldmedalj "för hans insatser som forskare och undervisare inom oorganisk kemi, särskilt med tillämpning av röntgenkristallografi".[3] Häggsalen i Ångströmlaboratoriet på Uppsala universitet är uppkallad efter honom.

Gunnar Hägg är gravsatt i minneslunden på Uppsala gamla kyrkogård.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Gunnar Blix
Inspektor för Gotlands nation
1944–1948
Efterträdare:
Ivan Engnell