Grynet Molvig

norsk skådespelare och sångare

Grynet Molvig, folkbokförd som Anna Kristin Molvig Lewenhaupt, född 23 december 1942[1] i Rygge i Østfold,[2] är en norsk skådespelare och sångerska. Hon har sedan 1960-talet haft karriär i Sverige, inklusive i komedifilmer och annan underhållning.

Grynet Molvig
Grynet Molvig, 1964.
Grynet Molvig, 1964.
FöddAnna Kristin Molvig
23 december 1942 (81 år)
Rygge, Østfold, Norge Norge
NationalitetNorge Norge
VistelseortSverige Stockholm
Aktiva år1961-
MakeAlfred Janson
(g.1965–1980? (15 år); skilda)
Carl Adam Lewenhaupt
(g.1983–1996; skilda)
IMDb SFDb
Grynet Molvig med Tony Irving som Sommarvärdar i P1 2019.
Grynet Molvig under ett uppträdande på Gustav Adolfs torg under Stockholms Kulturfestival 2022 till minne av Hasse & Tages musik.

Biografi redigera

Tidig karriär redigera

Grynet Molvig slog igenom som jazz- och popsångerska hemma i Norge i början av 1960-talet,[3] med sånger som Det var du som sa nei (1962), Ser du Jan, så hils fra meg och Lykkeland (båda 1963).[4] 1966 vann hon norska melodifestivalen med sången Intet er nytt under solen, men vid Eurovisionsfestivalen ersattes hon av Åse Kleveland.[4]

Genombrott och svensk karriär redigera

Hon gjorde debut som filmskådespelare 1961 i Norges söner och fick sedan uppmärksamhet för musikalen Blåjackor (1964) och Stompa forelsker seg (1965). I Sverige slog hon igenom på allvar när hon spelade huvudrollen i komedin En flicka på gaffeln mot Lars EkborgIntiman i Stockholm 1966, och som den dödssjuka prinsessan Seija i Prinsessan samma år.[3][5] Hon spelade 1967 i Arthur Schnitzlers AnatolNationaltheatret, vilket gjorde sådant intryck på henne att hon beslutade sig för att lämna popkarriären och satsa helt på skådespeleriet.[4]

Hasse och Tage anlitade henne till revyn Spader, Madame!Oscarsteatern 1969, och hon medverkade även i deras filmer Mannen som slutade röka 1972 och Sopor 1981. Hon var engagerad vid Stockholms stadsteater 1970–1982 där hon bland annat spelade i Den girige och i Aska.[3] I Norge har hon bland annat spelat i Et fjelleventyrDen Norske Opera (1973) och i Noël Cowards PrivatlivVictoria Teater (1990).[4]

Molvig har samarbetat med Povel Ramel i TV-serierna Semlons gröna dalar och Affären Ramel. Hon showade med Povel i MinspirationBerns 1981 och hoppade in för Wenche Myhre i revyn Knäpp igenCirkus 1992. I Norge har hon bland annat spelat i filmerna Stompa forelsker seg (1965), Døden i gatene (1970) och Bente Erichsens filmatisering av Thorbjørn Egners Folk och rövare i Kamomilla stad (1988). I svensk tv-dramatik har hon även spelat i Strindberg-serierna Röda rummet (1970) och En dåres försvarstal (1976).

Giftermål och senare karriär redigera

År 1983 gifte sig Molvig med greve Carl Adam Lewenhaupt ("Noppe") och avslutade sin scenkarriär.[5] I början av 1990-talet var hon programledare för Låt kameran gåTV3. Makarna gick skilda vägar 1996, och efter skilsmässan återupptog Molvig skådespelarkarriären med farsen Rakt ner i fickanMaximteatern hösten 1996.[5] År 2006 spelade hon bordellmamman i musikalen Sweet Charity mot Nanne Grönvall på Intiman.[5][6]

Hon medverkar också i tv-serien Gåsmamman som sänds på C More sedan 2015.

År 2021 medverkade hon i 16:e säsongen av Stjärnorna på Slottet.

Privatliv redigera

Molvig är dotter till småbonden Kristoffer Molvig och dennes hustru Trine Margrethe.[4] Molvig gifte sig 1965 med den norske kompositören Alfred Janson,[4] med vilken hon har sonen Theodor som också är skådespelare.[5] Runt 1980–1981 hade hon ett förhållande med brottaren Frank Andersson. Mellan 1983 och 1996 var hon gift med greve Carl Adam Lewenhaupt, "Noppe" kallad, som var en god vän till kung Carl XVI Gustaf.[7]

Filmografi i urval redigera

Teater redigera

Roller (urval) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1966 Medverkande Bom krasch, revy
Beppe Wolgers
Johan Bergenstråhle Idéonteatern
1969 Amelie Coriander Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[8][9]
1971 Medverkande Vad är det för fel på 1933 års modell?, revy
Carl Zetterström
Lars Amble Scalateatern[10]
1975 Ida Herr von Hancken
Agneta Pleijel
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1976 Mariane Den girige (L'Avare ou l'École du mensonge)
Molière
Yves Bureau Stockholms stadsteater
1978 Petra Sommarnattens leende (A Little Night Music)
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Stig Olin Folkan[11]
1979 Miss Hannigan Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Stig Olin Folkan[12]
1980 Sångerskan Hoppla, vi lever! (Hoppla, wir leben!)
Ernst Toller
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1981 Musan Pommie Minspiration, revy
Povel Ramel
Hasse Ekman Berns[13]
2006 Jackie Sweet Charity
Neil Simon
Peter Björk Intiman
1996 Marie Björk Rakt ner i fickan (Cash on Delivery)
Michael Cooney
Lars Amble Maximteatern[14]
2019 Barbara Holzmann Dövheten
Niklas Rådström
Peter Langdal Dramaten
2022 Eva Köket är hemmets hjärta
Agnes Lidbeck
Nora Nilsson Kulturhuset Stadsteatern

Källor redigera

  1. ^ ”Grynet Molvig - SFdb”. 23 december 1942. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=68240. Läst 20 oktober 2023. 
  2. ^ Nilsson, Lennart (23 juni 2019). ”Sommar i P1: Grynet Molvig om sina män: brottaren och greven”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/grynet-molvig-avslojar-detaljer-om-sina-man-i-sommar-i-p1/. Läst 20 oktober 2023. 
  3. ^ [a b c] ”Grynet Molvig”. Store norske leksikon. http://snl.no/Grynet_Molvig. Läst 7 februari 2011. 
  4. ^ [a b c d e f] ”"Grynet" Molvig”. Norsk biografisk leksikon. http://snl.no/.nbl_biografi/%E2%80%9CGrynet%E2%80%9D_Molvig/utdypning. Läst 7 februari 2011. 
  5. ^ [a b c d e] ”Grynet Molvig fyller 65 år”. Sydsvenskan. 22 december 2007. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110526214520/http://www.sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article289117/Grynet-Molvig-fyller-65-ar.html. Läst 7 februari 2011. 
  6. ^ Jon Forsling (17 augusti 2005). ”Grynet gör comeback”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/grynet-gor-comeback/. Läst 7 februari 2011. 
  7. ^ Therese Larsson (2 maj 2008). ”Noppe Lewenhaupt, klubbkung”. Fokus. http://www.fokus.se/2008/05/noppe-lewenhaupt-klubbkung/. Läst 7 februari 2011. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015. 
  9. ^ ”Spader madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015. 
  10. ^ Leif Zern (4 september 1971). ”Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 22 januari 2016. 
  11. ^ Leif Zern (15 september 1978). ”Musikfest i sommarnatten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-15/251/14. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  13. ^ Bertil Mollberger (3 september 1981). ”-Bra Ramelnummer för damerna – men... Povel blommar inte ut”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-03/238/20. Läst 25 januari 2016. 
  14. ^ Ingegärd Waaranperä (4 oktober 1996). ”Bidragsfusk som lönar sig. Björn Gustafsson räddar farsen på Maxim”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/bidragsfusk-som-lonar-sig-bjorn-gustafsson-raddar-farsen-pa-maxim/. Läst 29 oktober 2016. 

Externa länkar redigera