Öppna huvudmenyn

Frank Andersson

svensk brottare
För Göteborgspolitikern Frank Andersson, se Frank Andersson (politiker).

Frank Öivind Stefan Andersson, född 9 maj 1956 i Trollhättan, död 9 september 2018[1] i Skarpnäcks distrikt i Stockholm, var en svensk professionell brottare, mellanvikt (90 kg), som tog VM-guld 1977, 1979 och 1982. 1977 tilldelades Andersson Bragdguldet.

Frank Andersson
Frank Andersson 2014.

Frank Andersson 2014.

Brottning, herrar

Nation: Sverige Sverige

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Los Angeles 1984 Grekisk-romersk,
lätt tungvikt
Världsmästerskap
Guld VM i brottning 1977 Grekisk-romersk brottning
Guld VM i brottning 1979 Grekisk-romersk brottning
Guld VM i brottning 1982 Grekisk-romersk brottning
Silver VM i brottning 1978 Grekisk-romersk brottning
Silver VM i brottning 1981 Grekisk-romersk brottning
Europamästerskap
Guld EM i brottning 1976 Grekisk-romersk brottning
Guld EM i brottning 1978 Grekisk-romersk brottning
Guld EM i brottning 1979 Grekisk-romersk brottning
Guld EM i brottning 1981 Grekisk-romersk brottning
Silver EM i brottning 1977 Grekisk-romersk brottning
Silver EM i brottning 1980 Grekisk-romersk brottning
Silver EM i brottning 1982 Grekisk-romersk brottning

Innehåll

BiografiRedigera

Sportslig karriärRedigera

Frank Andersson var en brottare i mellanvikt och en av Sveriges genom tiderna främsta. Han började sin karriär hemma i Trollhättan, men värvades tidigt till Djurgårdens IF, där han blev en ständig medlem.[2] Han vann junior-VM 1973 och 1975 och därefter fyra EM-guld (1976, 1978, 1979, 1981), tre VM-guld (1977, 1979, 1982) samt brons i OS 1984, allt i grekisk-romersk stil. År 1977 tilldelades han Svenska Dagbladets guldmedalj. Frank Andersson tävlade för Sundsvalls brottarklubb, SAIK, under sin mest aktiva tid på 1970-talet, dit han värvades av brottarlegenden sedermera advokaten Pelle Svensson. Frank Andersson spelade även fotboll för GIF Sundsvall under en säsong.

OS i Los Angeles 1984 blev Frank Anderssons sista stora internationella mästerskap. Hans mål var att vinna guld, men han fick nöja sig med att ta hem bronsmedaljen. Andersson tog emot medaljen, men gav bort den till en taxichaufför.[3]

Andersson hade i början av 1990-talet också en kort karriär inom professionell brottning (wrestling). Han började inom New Japan Pro Wrestling i Japan 1991, och gick över till World Championship Wrestling (WCW) i USA 1993. 2014 gjorde han comeback och blev Stockholmsmästare i Sthlm Wrestling.

MediakarriärRedigera

Andersson spelade 1977 in singeln "Frank/Franks Disco" tillsammans med gruppen Kinells, men enligt honom själv kunde han inte sjunga, så singeln består av en discolåt som spelas i bakgrunden samtidigt som han intervjuas.[4]

I film- och tv-sammanhang har Andersson bland annat synts till i en kort sekvens i filmen Göta Kanal (1981). År 2004 (TV-sänt 2005) var han en av deltagarna i Expedition Robinson V.I.P. och år 2006 medverkat han i intervjuprogrammet Ett herrans liv i Kanal 5.

2011 deltog Frank Andersson i TV4:s Let's Dance 2011, där han och danspartnern Charlotte Sinclair slutade tvåa. År 2013 vann Andersson "kändishoppet" på TV3. År 2015 deltog Frank Andersson i den sjunde säsongen av Mästarnas mästare. Han drabbades tidigt i programmet av förkylning, vilket tillsammans med att det också blev känt att han led av hjärtsvikt fick negativ påverkan för hans möjligheter att kunna tävla fullt ut. Han blev den förste att åka ur grupp två.[5]

PrivatlivRedigera

Efter sin aktiva karriär var Andersson djurgårdare och följde Djurgårdens IF i flera sporter.[2]

Mellan åren 1981 och 1982 gjorde 0509 Andersson, då 25 år gammal, värnplikten vid IdrottsplutonBohusläns regemente (I 17), där han före inryckning sa: "Trivs jag inte, så stannar jag inte".[6]

Andersson var under en period skriven i Spanien.[7][8] Andersson har tre söner samt två döttrar, födda 1996-2013.[9] [10] Vid sin död var han skriven i Kärrtorp.

DödRedigera

I slutet av augusti 2018 blev Andersson intagen på sjukhus efter att ha drabbats av hjärtproblem. Den 6 september genomgick han en komplicerad hjärtoperation men drabbades några dagar senare av komplikationer. Den 9 september stängdes den livsuppehållande utrustningen av och han avled på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, 62 år gammal.[1][11]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] ”Frank Andersson är död”. expressen.se. 9 september 2018. https://www.expressen.se/noje/frank-andersson-ar-dod/. Läst 9 september 2018. 
  2. ^ [a b] Åsa Görnerup i Lokaltidningen Mitt i Västerort den 23 juni 2015, s. 12
  3. ^ Nilsson, Patric (15 augusti 2008). ”Glöm aldrig Abrahamian”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/glom-aldrig-abrahamian/. Läst 30 mars 2009. 
  4. ^ "Frank Andersson". Filip och Fredrik. Ett herrans liv. Kanal 5. 13 april 2006. Nr. 1, säsong 1.
  5. ^ Eriksson, Gustav (3 maj 2015). ”Frank fick lämna ”Mästarnas mästare”: Han var för sjuk”. aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article20731110.ab. Läst 26 maj 2015. 
  6. ^ Gunnar Klasson (27 maj 2007). ”25 år sedan Muck för Idrottsplutonen”. uddevallare.blogspot.com. http://uddevallare.blogspot.com/2007/05/25-r-sedan-muck-fr-idrottsplutonen.html. Läst 10 januari 2009. 
  7. ^ Krook, Anna (14 mars 2008). ”Frank Andersson vräks från paradlägenheten”. Expressen. Arkiverad från originalet den 22 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080622133631/http://www.expressen.se/nyheter/1.1084455/frank-andersson-vraks-fran-paradlagenheten. Läst 30 mars 2009. 
  8. ^ DN (25 januari 2006). ”Frank Andersson i konkurs”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/1.552501. Läst 30 mars 2009. 
  9. ^ ”SÅ MÅSTE REGLERNA ÄNDRAS”” (på sv). Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article3467913.ab. Läst 9 september 2018. 
  10. ^ Frank Andersson fick en pojke” (på sv). Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article15504399.ab. Läst 9 september 2018. 
  11. ^ Frank Andersson död” (på sv). Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/A2wbXz/frank-andersson-dod. Läst 9 september 2018. 

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Anders Gärderud och Bernt Johansson
Svenska Dagbladets guldmedalj
Frank Andersson
1977
Efterträdare:
Björn Borg och Ingemar Stenmark