Öppna huvudmenyn

Grevar av Wisborg

(Omdirigerad från Greve av Wisborg)

Greve av Wisborg är luxemburgsk ärftlig adelstitel som förlänats fyra före detta svenska prinsar, samt deras hustrur och efterkommande, efter att de förlorat sina titlar i samband med giftermål. Flera av innehavarna skriver sig därefter Bernadotte af Wisborg.

Bernadotte af Wisborg
Adlad1892 och 1951
FramståendeFolke Bernadotte
Huvudman1892: Oscar Bernadotte
1951: Sigvard Bernadotte, Carl Johan Bernadotte, Lennart Bernadotte
Sverige Ointroducerad adel i Sverige
VärdighetGrevlig ätt nr:
Den förste greven av Wisborg, Oscar Bernadotte.
Folke Bernadotte, en av de mest internationellt kända grevarna av Wisborg.

I Sverige är de grevliga ätterna medlemmar i Ointroducerad Adels Förening.[1]

Innehåll

BakgrundRedigera

1888 gifte Oscar II:s son Oscar Bernadotte sig med Ebba Munck af Fulkila. Eftersom hon inte var av furstlig börd, utan "enskild mans dotter" som det hette i successionsordningen, förlorade han därmed arvsrätten till tronen. Efter diskussioner mellan kungafamiljen och regeringen Themptander enades man om att prins Oscar skulle avsäga sig sina titlar men kvarstå i kungahuset och få den icke-ärftliga titeln Prins Bernadotte.[2]

Den förste greven av WisborgRedigera

Den 2 april 1892 upptogs Oscar och Ebba, samt deras efterkommande, i den luxemburgska adeln av storhertig Adolf av Luxemburg och fick titlarna Comte och Comtesse de Wisborg.[1] Genom konseljbeslut den 22 oktober samma år tilläts de motta titeln med den svenska formen greve och grevinna af Wisborg.[1] Visborg är en borg på Gotland, Oscars tidigare hertigdöme, som sedan 1645 är en ruin.

Att Oscar II inte själv adlade sin son berodde på att 1809 års regeringsform begränsade adelskapet till den adlade, och efter dennes död närmaste manlige bröstarvinge.[3] Adolf var halvbror till den svenska drottningen Sofia.

Fler prinsar med förlorad arvsrättRedigera

Under 1900-talet skulle ytterligare fyra svenska prinsar förlora arvsrätten genom giftermål.

Den förste var prins Wilhelms son Lennart Bernadotte, gift 1932 med Karin Nissvandt. Därefter följde kronprins Gustaf (VI) Adolfs söner Sigvard Bernadotte, gift 1934 med Erica Patzek, och Carl Johan Bernadotte, gift 1946 med Kerstin Wijkmark. Kung Gustaf V vägrade godkänna dessa giftermål och prinsarna fråntogs samtliga titlar.

Förhållandet mellan de före detta prinsarna och kungafamiljen var ansträngt men mjuknade efterhand. 1951 bad Gustaf VI Adolf storhertiginnan Charlotte av Luxemburg att utnämnda även Sigvard, Carl Johan och Lennart till grevar av Wisborg. Efter att hon gått med på det förmedlades erbjudandet till de tilltänkta grevarna, som efter att ha diskuterat det sinsemellan tackade ja.[4][5] De erhöll titeln den 2 juli samma år.[1]

Prins Carls son Carl Bernadotte var den fjärde. Också han förlorade sina svenska titlar men erhöll dock kungens tillstånd att gifta sig med Elsa von Rosen 1937. Samma år förlänades han en adlig prinstitel av sin svåger Leopold III av Belgien.[6] Samtidigt erbjöds Sigvard och Lennart belgiska grevetitlar som de avböjde.[7]

VapenRedigera

Ett nytt heraldiskt vapen fastställdes för Oscar Bernadotte 1888: en sköld delad av ett störtat gaffelkors innehållande vasaättens vapen, ätten Bernadottes vapen och Gotlands landskapsvapen, samt krönt av en krona särskilt fastställd för prinsens räkning.[8]

Detta vapen fastställdes på nytt för Oscar i och med utnämningen till greve av Wisborg 1892, med tillägget att hans efterföljande skulle kröna skölden med en (kontinental) grevekrona. Samma vapen fastställdes för de nya grevarna 1951. Blasoneringen lyder:

Skölden tredelad medelst ett störtat, utböjt gaffelkors av guld:

I. ett två gånger balkvis styckat fält i blått, silver och rött, belagt med en vase av guld;

II. i blått fält en från en av en vågskura bildad stam av silver uppskjutande, krenelerad bro av silver i tre spann med två krenelerade torn, åtföljd över denna av en på en åskvigg sittande örn av guld med sänkta vingar, ovantill åtföljd av sju femuddiga stjärnor av guld, ordnade i form av Karlavagnen;

III. i blått fält en Agnus Dei av silver med gloria av guld, bärande på en korsstång av guld en fana av silver, vari ett rött kors.

På skölden vilar en kontinental grevlig krona.[1]

Den nuvarande blasoneringen skiljer sig från den ursprungliga på så vis att den tidigare svarta örnen är av guld och att bron är krenelerad.[9]

MedlemmarRedigera

Första ätten

Andra ätten

Tredje ätten

Fjärde ätten

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] Kalender över Ointroducerad Adels Förening (2010), s. 22 ff.
  2. ^ Jansson, s. 66.
  3. ^ Nils G. Bartholdy (2010). ”Greverne a Rosenborgs våbener”. Heraldisk Tidsskrift (Heraldiska sällskapet) (101): sid. 5 f.. 
  4. ^ Lennart Bernadotte (1995), s. 18 ff.
  5. ^ Carl Johan Bernadotte (1983), s. 146 f.
  6. ^ Kalender över Ointroducerad Adels Förening (2010), s. 21.
  7. ^ Lennart Bernadotte (1995), s. 18.
  8. ^ Carl Arvid Klingspor (31 mars 1888). ”Prins Bernadottes vapen”. Ny Illustrerad Tidning: s. 105. 
  9. ^ Berghman (1944), s. 69 och 117.

Tryckta källorRedigera

Författningar

Biografier

Övriga verk